Den man, som 1sm encyklika <:Aeterm
patris år 1879 förklarade den helige Tho-
mas” af. Aquini filosofi och teologi grund-
läggande för. all vetenskap, och sålunda vil-
le återinsätta medeltidens skolastik i dess
fordna högsäte, har därmed tydligt visat,
att han kände, att kyrkan antingen måste
krossa den moderna anden eller ock själf
krossas af denna. »Det garn, han spann,
har det sagts om hans politik, »var endast
af ett finare nummer, men för öfrigt detsam-
ma som företrädarnes och i sin finhet, så
mycket farligare». Och hans inlägg i den
sociala frågan, grep i själfva verket icke
alls in i denna frågas hjärtpunkt, utan
var endast en ny dekokt på det gammalka-
tolska välgörenhetsreceptet, såsom ock en
engelsk författare karaktäriserat det, näm-
ligen att »påfven gärna velat hjälpa de fat-
tiga, men på samma gång icke stöta de
rika för hufvudet; därför talar han om ka-
pitalets och arbetets ömgesidiga rätt, och
säger därmed hvarken något nytt eller nå-
göt sannt, utan litar på det gamla för länge-
sedan maskstungna medlet, att predika god-
bet för de rika och tålamod för de iat-
tiga, ea metod, som utan framgång försökts
1900 år» TER a
