Att Leo Xlll:s verk är dömdt att ramla
i spillror, kanske redan med hans egen
bortgång, beror icke endast på den 2emot
ständliga styrkan af den makt, som; trots
allt, säger sitt: Ändå rör hon sig», och
för hvarje dag samlar allt större falanger
under ljusets och sanningens banér.» Den
gamle påfven har haft för uselt och för
murket material att! arbeta med; den kleri-
kala depravation, som Zola blottar i nämn-
da roman, är en pestböld, som folken må
ste skära bort — liksom. det franska nu
håller på att göra — om de vilja bevara Bitt
blod från total förgiftning. »Klerikalismen,
ri JR Se NE 8 0 AA SS MV ES ee a SO FN 8 SR Se TTG
se där Renden!» är en lösen, som Nuder
allt starkare för hvarie dag.
