m 1 \tt hjerta fände ng helt ly>falig,
Käthe ſkulle fà innerligt gerna welat frägat
efter profesforn o< om han lofwat att kom-
ma i dag. Om blott i>e faderns illamá-
ende änyo hindrade den wanliga gemen-
ſamma, i gâr pá grund af regnwädret in-
ſtällda promenaden! “— ännu fklingade à
löftesrikt i hennes öron det: "FJ morgon",
hwarmed hon i förgär afton ffiljts frän
profesſorn —- nu hade hon under gärdagen
ide träffat honom, oh hon hade upplefwat
ſà mhy>et och hade ſà my>et att ſäga honom
