Wid middagen kom kuſinen blott helt ha:
ſtigt i förbigäende. Hau hade nu ganſka
mÿy>et att göra och war owanligt upprymd.
Han wille blott efterhöra Käthes befinnande,
alldenſtund hon i gär förefallit honom gan-
ſa illamäende, oh han war ſä wänlig,
hjertlig och deltagande, att det näſtan rör-
de henne. Hon ta>ade honom warmt och
förſäfrade att hon war friſk ſom en fiſk i
wattnet. Regnwädret hade nedſtämt henne
och lagt ſig fom en try>ande tyngd pà hen:
nes ſinne. Hennes natur behöfde nu en gäng
för alla my>et folſken,
