Der fſtod han framför henne likfom anu-
nars, den högreſte, mognade, äldre, mannen
med de milda, allwarliga, wänliga dragen
och rä>te henne handen, Fnom henne käm-
pade ſà máänga frägande, ſorgliga tankar,
att hon djupt forſkande ſkáädade honom in i
ögonen. Han undwek i dag hennes bli
oh wände ſig haſtigt till modern: hon fäâg
det tydligt. Hade werkligen nägot förefallit
emellan houom och fadern i gäâr ? Och hade
hon nägon del deri ? /
