“Tytt, Richard! pratmatare —- —"
Käthe beſwarade ide Richards }melkuin-
gar, hon ſtod der ſtel fom en bildſtod; allt
blod hade wikit frän hennes finder och
läppar, ögonen lyſte pä ett näſtan ſpöklikt
ſätt 1 det bleka anſigtet.
