"Aſſfärer kalla mig till Wien — tills wi-
dare átminſtone —” Profesſoru tyſtnade,
hans röſt ljöd plötsligt hes och ſﬀfarp och
han war fnappaſt mindre blek än Käthe,
Hennes ſpöklika ögon fängslade honom fà,
att han máſte ſe pá henne, och detta af ſmär-
ta förwridna drag omkring hennes barns-
liga mun grep honom ända ned i hjertat.
