lande. Medwetandet om att hon upp}fört
ſig pà ett högſt opasſande, beſyunerligt, obe-
gripligt ſätt waknade inom henne och plä-
gade henne i ytterſta grad. De tránga
wäggarne try>te henne, hon mäſte hafwa
luft, plats, en ſtilla wrá der hon kunde ohej-
dadt grâta ut -— — och med darrande hän
der tog hon hatt och kappa, och blott den
enda tanken : ‘ut! bort !” framträdde redig
ur hennes känslors förwirrade kaos. Hon
blidade ſkygg, lik ett förföljdt, af dödsfruk-
tan gripet rädjurx, ut i förſtugan om den
war tom; hela hennes kropp darrade ända
ut i tâſpetſarne, ty juſt nu öppnades för-
ſtugudörren och nägon inträdde. Det war
fuſin Henrik. En ſu> af otälighet banade
ſig wäg ur Käthes bröſt, hon wäntade and-
[ös och darrande att han ſfulle gá in, men
han ſtällde hennes tälamod pá ett hârdt
prof. Med oändlig betänkſamhet och om-
ſorgsfullhet lade han hatten pä bordet, upp-
tog kam och borſte ur fi>an oh friſerade
ännu en gäug framför den lilla, i förſtugan
befintliga ſpegeln ſitt ſá obeſkrifligt blauka
oh glänſaude här — derpä harklade han
ſig, afdammade omforgsfullt med en näsduk
ſina ſtöflar, framdrog ſina manchetter och
tog pá ſina handſkar — allt detta ſà ver-
hördt längſamt, högtidligt och gravitetiſkt
— Käthes mä hwita tänder hade presſat
ſig emot underläppen, à atk ett blodigt mär-
te der blef fynbart, marken brände under
hennes fötter -— — ändtligen! ändtligen!
— en upprepad harkling, en rädd kna>ning
o< faderns röſt hördes ropa derinne:
"Stig in!" ED A
