— En tjuſſkytts mißöden. Till Fönk.-P:n
\krifwes, att dá landtbrufaren C. i Lannaäſkedo
B. en morgon för kort tid ſedan war ſtadd pâ
wäg till en annan by o< wandrade gängſtigen
genom en ſﬀog, aflosſades helt nära ett ott
med den pâföljd, att inom kort en wäldig tjäder
flaxande föll ned pâ ſtigen framför C. Denne
upptog det lättwunna bytet o< började med if-
rig \kallgäng efter tjuſſkytten, hwilken, klokt nog,
ſatte ſig i ſäkerhet för den ſpanande C., ſom
utan twifwel med lagens hjelp blifwif för jäga-
ren eñ wär motſtändarë att Undſlippä. Eſter
fruftlôſa irrfärder att finna djurets baneman
fortſatte C. ſin wäg, men hade ej hunnit längt,
förrän han i en ſnara fann en hare, frän hwil-
fen lifwet redan flytt. Afwen denne togs ſom
byte. Förärgad, öſwer ſynnerligen* den ſenare
upptäten, lät C. genomſöka hela ſogen, hwareſt
funnos ſnaror i mängd, hwilka borttogos. Han
wäntar nu pä den dag, dá glädjen mä honom
förunnas att ſe Nimrod ſjelf riktigt komma i
ſnaran.
