— Friherre Adam Raabs ſiſta ſtunder. Här-
om ffrifwer A.-B. i ſin utförliga lefnadste>ning
öfwer den aflidne: Redan mot ſlutet af ſiſtlidna
rifsdag kände ſig frih. Raab bruten till ſina kropps-
frafter, oh det war honom my>et ſmärtſamt att
i>e funna deltaga i förhandlingarna under riksda-
gens ſiſta mänader. JI gâr âtta dagar ſedan hade
han fallat till ſig ledamöterna i Nordiſka national-
föreningens ſtyrelſe, för att ſäga dem, att han, ſom
war anſatt af ett hjertlidande, till hwars ſympto-
mer hörde att fötterna ſwullnat, nu troligen i>e
hade ſärdeles längt qwar att lefwa oh derföre nu
wille taga afſfed frän ordförandeſkapet och ſäga dem
ett wänligt farwäl. Den oförminſkade wärme och
liflighet, hwarmed han dä talade och deltog i för-
handlingarna, föranläto de tillſtädeswaravde att tro,
att en förbättring ſnart âter ﬀfulle kunna inträda i
hans befinnande, oh att förmä honom äâtertaga af-
ſägelſen. J fredags afton kände han ſig ſä raff,
att han for ut till ſin egendom Sikla, för att ſe
efter att allt wore i ordning, emedan han dagen
derpá wille flytta dit ut ; men morgonen derpä afled
han haſtigt i fin dotters armar, innan man hann
fica bud till hans ſon eller läfare.
