Dagen derpà sade Fredrik verkeligen
farväl át den goda fru Ridler, men han lem-
nade henne icke utan att utgjuta nâgra tá-
rar, ty hans lycka hade ej kommit honom
att glômma, att hon varit god mot honom.
Han fortfor att visa sig erkänsam för den
omvárdnad, han rônt af henne och aldrig
gick en vecka förbi, utan att han besökte
sin gamla värdinna. Starka hjertan kunna
pá detta sätt genomgá lyckans perioder utan
att falla hvarken för berusningen eller för-
tviflan; svaga väsendens stötestenar, dö-
da till och med de heligaste minnen.
