Sedan flere mánader tulbaka syntes
Herr Kartmann dyster och tankspridd, och
Fredrik, mellan hvilkens händer husets alla
räkningar gingo, började skönja en viss
financiel förvirring i sin chefs affärer. Den-
ne senares förtroenden, de uttryck af oro,
som han lät undfalla sig, de talrika âterfor-
dringarna af hans grundarrendegifvare upp-
lyste Fredrik slutligen om rätta förbällan-
det och öfvertygade honom om, att det ej
blott var frâga om en tillfällig förlägeuhet,
utan om en af dessa handelskriser, s0m
omkullstörta till och med de fastaste förmö-
genheter. Det ögonblick dröjde ej att in-
finna Sig, dá Herr Kartmann sjelf undanröjde
hans sìsta tyifyel.
