dam pà högita modet, d. w. }. med hatten
längt baf i na>en oh främre delen af hufwu-
det obetä>t, hwadan hon ſäg lifet wriden ut
o<h ide ſà litet und. Nu hände ſig att en
fänig qwinna fräân —a ſo>en afwifit frän ſin
boſtad, hwilfen qwinna efterlyſtes i fyrfan.
En hederwärd terpargumma hade ſamma ſön-
tag ſom efterlysningen gjordes warit i fyrkan
o<h ſatt pá eſtermiddagen inne i ſtugan o<
ſamtalade med ſin '’gäbbe”’, dá hon fom att
faſta ögonen ut genem fönſtrèt o< fi> ſe of-
wannämda moderna daw, ſom hade gâtt ut för
att gâ. ‘Ah ſe, Petter, der ä' ho’ galningen,
ſom rymt!” ropade gumman helt häpen. Pets
ter tittade ut o< fann wid en bli> pô den
beſynnerliga hufwudklädſeln ſafen mer än ſan-
nolif. ‘Sfynda nu till fjälsman, ſâ att han
fär ta na ſta>ärn, ſä a ja háâlla na qwar
unner ti'n””, fortfor deu râdiga gumman, och
Petter kaſtade pá en re> o< qwiſtade i ſtörſta
