Hustrun låg i nästa rum. och lyssnade
till de väldiga snarknvingarna; och inte trod-
de hon, att hennes man den natten komme
att lemna gården, hvarken i någon brinnande
vagn eller på annat sätt. Och deri bade
bon rätt, ty, då solen påföljande morgon höj-
de sig öfver de löfkladda kullarna i öster,
sofvo de håda svågrarne väl och väcktes
först vid åttatiden af kära mor, som då bjöd
ev ”uddevallare”. Båda sågo snopna ut, i
synnerhet den som tänkt ”afresa från orten”;
ou går han och lider smälek för sin tro.
