Vet war werkligen med ſtor öfwerraſkning
jag ſâg, att du âter börjat tänka litet pà mig.
Men att du gjorde det, det har jag wäl att
ta>a wär "lôpare"” för, ſom ännu mâtte wara
dig bra kär, dà du \â noga följt med de ur- ,
bana föôreteelſerna inom deß — annonsafdel-
ning. Jag tror o>fâ att intet blad i Swea
land funnat uppwiſa maken till intresfanta
artiflar i ſocialekonomiſka frâgor. Och ſä präf-
tigt det ſen är för redaktören. Hau behöfwer
ej ens lägga twà ſfaxar i kors för att framtrolla
nägot qwit ur ſin utätna fatabur. Publiken
roar fig inbördes efter bäſta lynne oh för-
mäga. Men jag will do> râda dig min lille
Staffan att ej ſti>ka fram tärna för längt
inom detta för kritiken fridlyſta omrâde. Man
har hâr en tid kört \ä wildt o< oförſigtigt
med fine liewagnar o< huggits med ſtältän-
derna oh gjort hwitt till ſwart för rakt ingen-
ting, att du myd>et lätt kunde fä ſtöden för
ditt moraliſka jämnwigtsläge afmäjade och ditt
rykte ſtampadt oh färgadt ſom ett ſwart wad-
mal. Lât derför kommerſen lugnt gä ſin gäng.
Urbanus o< Ruſticus mà ſä innerligt godt af
litet konkurrens o< "löparen" allra meſt. Likt
