För tillfället blef denna splitter nya norska
teori skjuten åt sidan genom konungens för-
klaring (utan norsk reservation) att äfven
framdeles följa praxis; och i 10 års tid
bördes den ej vidare af. Men år 1871, då
förslaget om förenivgsakt skulle afgöras,
kom den åter fram i konstitutionskomiténs
betänkande. I stortingssalen rönte den då
från högerns sida det skarpaste ogillande,
såsom stridande mot bokstaflig rätt, mot
D) års praxis, mot vetenskapsmönnens
(till och med Gaerders och Dunckers)
åsigter, och uppfunnen endast för ståtbål-
laregakens skull. Men ehurna venstern icke
bar ett ord i sak att svara bärpå, kunde
Sverårup helt frankt förklara, att denna
teori »vil til syvende og sidst blive bibe-
boldt, efterat Pendelen har svunget sig en
Stund frem og tilbage.; den stora majori-
teten höll med honom, och i det narrspel,
som norrmännen två år senare uppförde
vid sanktionen på ståtbållarefrågan, igen-
känna vi åter 1861 års teori. Sedan dess
bafva norrmännen börjat konseqvent sträf-
va att så mycket som möjligt inskränka
tillämpningen af riksaktens $ 5, medan
svenskarne gifva lagbudet den vidsträck-
tare meningen; och i närvarande stuvd
finna vi norska venstern stå som en man
på 1861 års dödfödda teori, medan högern
ännu har någon liten besinning qvar.
