Ett sådant resultat måste uppenbarligen
öra premissernas hållbarhet misstänkt,
ch en närmare pröfning skall på direkt
is uppvisa deras fullkomliga baltlöshet.
)et norska resonnementet om en allmän
egel i 8 5, hvarifrån andra mom. i $ 4
tår som ett undantag, innebär genast en
antaglighet, för så vidt det vill framställa
agens komposition sådan, att undantagen
tällas före regeln. Vore det verkligen
;å, att & D innehböllie formerna för sakerna
8 4, hvad hade varit enklare än att
ställa undantaget om formerna vid krigs-
örklaring under $ 5? Men nu står det
inder & 4, och dermed ramlar hela kort-
uset redan vid denna eller första formel-
a besigtning. Men vi gå vidare. Vi
ybservera, att $ 5 gäller icke begge-lands-
'rågorna direkt, utan den begränsar sig
uttryckligen till de fall, då de ligga före?
ett svenskt eller ett norskt statsråd. Grund-
förutsättningen för ett sammansatt stats-
råd är således, att ärendet tillhör ensamt
svenskt, respektive norskt statsråd. Såda-
na ärenden äro naturligtvis i första band
rent svenska, resp. norska regeringsären-
den, och alltså måste $ 5 allra närmast
tala just om det ena rikets ärenden,
de der ur någon synpunkt beröra det an-
dra landets rätt eller intressen. För
denna synpunktens skull adjungeras för
tillfället - några- representanter för detta
andra land, men statsrådet förlorar der-
med icke sin karakter att vara ett stats-
råd, från det ena riket; unionelt blir det
icke; af det slaget är endast krigskonsel-
jen i 8 4. Att detta är lagbudets rätta
mening, det framstår klarast af dess mom.
2, der det förutsättes ati begge-lands-frå-
gor kunna komma före i norskt statsråd.
Hvilka skulle väl de unionella frågor (en-
ligt riksaktens $& 4) vara, om hvilka 3 5
kan förutsätta, att de skola bringas fram
i norskt råd?
