"Det är likväl icke den döde, som skiljer
088 ât. Jag nödgades att handla som jag
gjorde. Reste han sig âter upp och hánade
min moder, sà gjorde jag detsamma om
igen. I dag ser jag tydligare än i gáâr,’i
dag inser jag, att jag blott är en fremmande
och vilsefarande fogel här uppe ibland Eder,
jag saknar Axels ord, Axels fina seder, deri
ligger det. — Kom!” utbrast han plötsligt,
"kom och lär mig det, jag skall sitta stilla
vid dina fötter ech Iyssna och lyssna efter
hvad du säger. — Kom! jag skall bygga
dig ett hus sá tätt och sá sükert, att hvar-
ken Kil eller split skall kunna intränga deri,
