Vi hade framför oss en gammal
utsliten och illa medfaren arbetsträl.
Gestalten hade en gång varit reslig
och kraftig, nu var den böjd, ut-
märglad och orkeslös. Hjässan var
kal, håret omkring den gråsprängt.
Pannan var rynkad, kinderna in-
sjunkna, ögonen glimmade matt i
sina djupa hålor. Hela skelettet var
avmagrat och de av arbete valkiga
och knotiga händerna hängde tunga
vid de långa, kraftlösa armarna.
Hela typen bar ett gripande och
slående - vittne om .arbetsträlen som
givet "samhället hela: sin kraft och
mist, och som i ersättning nu stod
fattig, övergiven och halvt döende.
Samtidigt bar. den matta, men ärliga
blicken = vittnesbörd om strävsam
redlighet, förenad med bitter smärta.
