Nu 'ha vi dock blivit utslitna. Min
hustru lever men är skröplig och jag
själv har i arbetet ådragit mig hjärt-
fel :och'lungsot"— ja, herrn ser själv
hur det är fatt med mig. I vinter
låg jag tre månader på sjukhus. Jag
måste ut igen för att hjälpa min
hungrande maka. Det dröjde icke
länge förrän jag åter var oförmögen
att ” öns "arbeta något. Så gick det
bakut. Jag måste före midsommar
»sätta ut lite» och mitt enkla men
dock så kära bohag — herrn förstår!
(Jag förstod honom såväl! Det var
de fattiges bank, pantbanken, som
fått anlitas). Det har gått sedan
midsommar. . Det enda jag nu äger
att leva på är min pension för de. 27
grenadiäråren och den uppgår. till-
15 kr. om året. Mina barn äro en-
gagerade hvar på sitt håll, fattigt ar-
betsfolk och fullt upptagna av kam-
pen för sig själva och de sina.
