Jag kom dit ut till Valdemars
udde kl. en hvart över 9. Ombads
av en vänlig lakej vänta och om en
liten stund svängde: prinsens auto-
mobil upp till villan. Lakejen fram-
lämnade skrivelsen, såmt även med-
tagna legitimationspapper. Jag stälde
mig på lagom avstånd i militärisk
giv akt så godt jag förmådde. Prin-
sen knappast såg åt mig; jag medde-
lades därpå av lakejen att vänta tills
ordonansofficeren kom hem. Jag må-
ste gå där och vänta till kl. halv ett.
Nu trodde jag glad att trösten skulle
komma. - Men ytterligare en halv
timma måste jag vänta, medan löjt-
nant Cederschiöld — så ' heter ordo-
nansen — klädde om sig. I civil
dräkt meddelade mig sedan ordonan-
sen, räckande huvudet ut genom dör-
ren, att prinsen gav ingenting. Han
hade givit till välgörenheten. Och
den saken hade fröken Wernberg i
slottet hand om.
