-Här i Mackmyra går allt fredligt
Bch gemytligt till. Det enda man
lögger märke till är den stillaståen-
de fabriken, från hvilken icke mer
någon rökpelare bolmar upp, de
hundratusentals massavedsklabbar-
vä, som ligga och ta sig en grund-
lg sommartorka, en och annan av
He nyanlända 13 poliserna, som nå-
gon gång sticker ut näsan — de
hålla sig för det mesta inomhus el-
ler i skymundan — arbetarkasär-
inerna, hvilkas fönster stirra tomma
och svarta, samt de många arbeta-
ire, som även på söckendagarna lig-
ga och rulla sig i gröngräset. Des-
sx arbetare ha i år fått sig en rund-
lig semester” och sanningen att
Bäga var den icke blott välkommen
&tan rönt av behövlig för många av
fem. Man skämtar allmänt i byn
om ätt arbetarna här aldrig haft så
öra hull och hy, som de fått sedan
lockouten utbröt, och i förrgår ta-
fade jag vid en arbetare, som sade
sig icke ha haft hopp om att leva
10 veckor till, om han måst uthärda
svavelsyreångorna i fabriken. Han
saknade nämligen då sömn och mat-
lust, hostade oupphörligt och var
fill ytterlighet utmärglad. Under
Hessa fyra månader har han fått
hvila sig i den friska luften, steka
Hg i sdlbadet ooh sova om nätterna,
med den påföljd, att hostan alldeles
upphört och den förut, man skulle
por säga, gönomskinlige man-
fon, har blivit brun i hyn och om
nte fet, så dock vid tämligen godt
. Vid mitt samtal med honom
Häde han sig nu ha hopp om att för
Kb ganskä god tid framåt kunna
tithörda strapatserna inom fabri-
ken. Alltså icke något ondt, som
Toke för något godt med sig.
