Kring ſtad oh land har redan ſpridt
ſig det ſorgliga budſkapet: Drottning
Lowiſa är död; den milda, goda, flärt-
fria, warmhjertade drottningen är ie
mer. Fridfull, ſom hennes lif warit,
war hennes död. Endaſt för nägra fä
dagar ſedan nedlades hon pà den ſjuk-
bädd, frän hwilfen hon ide mera ſulle
uppſtä. Förft i ſöndags började man
hyſa allwarſamma farhâgor; ſedan deß
ſwäſwade man mellan fruktan oh hopp.
I förrgär afton blef tillſtändet allt be-
tänkligare, flera qwäfning8anfall infunno
fig, oh i gâr pà förmiddagen inträdde
underſjunkande krafter dödsarbetet,
Lugnt o< fſtilla afſomnade hon kl. 11
o< 20 minuter, omgifwen af alla ſina
närmaſte oh bibehällande i de ſiſta ögon-
bliden full ſans. Förſänkta i djupafte
ſorg ſtà gemäl och dotter wid hennes
bâr, oh helt ſäfert deltager hela ſwen-
ﬀa folfet uppriktigt i denna ſorg, ty
drottaing Lowiſa war i>e blott wördad
ſäſom en genom furſtliga dygder utmärkt
drottning, hon war aftad oh älſkad ſâ-
ſom en god oh ädel qwinna, ſâſom en
föreſyn för makar o< mödrar, ſâſom en
tröſtandé oh hjelpande wän ât alla nöd-
lidande oh betry>ta. Hon begrâtes nu
af alla de mánga, hwilfas târar hon
aftorkat, hwilkas nöd hon lindrat. Frid
öfwer hennes ſtoft. Hennes minne fall
länge lefwa i fkär-hägkomſt hos Nor-
dens foll,
