AUt ſlera bliſwa de ſtora riksdagsfráâgor, hwil-
fas afgörande föreftär. Utom den högwigtiga
förſwarsfrägan lära äfwen jernwägsfrägorna
ganſka ſnart föreläggas Kamrarne till afgörande. |
I ſig ſjelfwa af my>en wigt bâde för landets
förſwar o< för utwe>lingen af deß materiela
wälftänd, förtjena desſa frägor ſtor uppmärk-
ſamhet jemwäl ur andra ſynpunkter. Att
Sweriges behof af jernwägar, desſa mäktiga|
häfftänger för utwe>lingèn af ett lands reſur-
ſer, ide ännu är fyldt, derom torde alla wara
enſe. Deremot lärer det wäl med ſkäl kunna'
ifrägaſättas, huruwida ide inom wärt lard för-
ändrade äſigter börja göra - ſig gällande i af-!
ſeende pà lämpligaſte ſättet för jernwägars |
äftadkfommande. Man frägar ſig ſjelf, huru- |
wida ide wi fkommit ſà lângt i erfarenhet, i
företagſamhet, i förmäga af fkraftigt enſfildt
initiativ, att wi ﬀulle kunna förwandla jern-
wägs8byggandet frän en ſtatsangelägenhet, ſom
det i förſtone - helt naturligen mäſte wara, till
en enſfildt induſtriel angelägenhet, ſom det hä-
daneſter ſynes kunna blifwa. Wisſerligen âterſtä
ännu jernwägslinier, hwilkas äwägabringande |
genom ſtatens förſorg i>e af nägon beſtrides,
nämligen den ﬅ. k. öftra ſtambanans fortſätt-
ning till anknytningspunkten wid Näsſjö oh en
bana genom det folk- och kapitalfattiga churu pâ
reſurſer för öfrigt ganſka rika Norrland; men
dertill torde od>ſà de ſtatsbanor, ſom hädan-
eſter ſola byggas, bôra inſkränka ſig. Allra-
minſt wore det klokt oc riktigt att offra millio-
ner pà ftatsbanor genom trakter, der lika ända-
mälsenliga jernwägar kunna, utan uppoffring
frán ſtatens ſida, pá enſfkild wäg äftadkommas.
\
|
[
‘
;
¡
\
¡
\
{
\
/
¡
\
|
¡
‘
‘
‘
{
