Den franska gula boken, s0m torsdagen
iförra veckän framlades för riksförsamlin-
gen, innehâller âtskilligt af intresse rörande
skiljedomsförslagets historia. Det var den
7 december s0m Barthélémy St. Hilaire
éﬀficielt meddelade ‘sina ambassadörer i Lon-
don, Petersburg, Roma, Wién doch Berlin,
att han efter att’ häfva konférerät med am-
bassadörerna i Paris ansâg bästa medlet til]
ästadkommande af en uppgörelse mellan Tur-
kiet och Grekland vara en skiljedom af de
sex makterna, nâgot s0m bâda parterna förut
ifrigt eftersträfvat. Det uppgifves, att tan-
ken pà en skiljedomstol redan i október
fâtt rum hos St. Hilaire; men sanna för-
hâllandét “är, sâsom gula böken visar,
att icke förr än pà eftermiddagen den 7
december hade nâgon tanke pà skiljedoms-
förslag kommit à bane. Samma afton omför-
mälde tre ambassadörer pà telegrafisk väg tan-
ken för sina resp. regeringar, hyilkas svar da-
gen derpà anlände och voro gynsamma, ehuru
de icke bestämdt uppdrogo ât ambassadörerna
att sluta sig till förslaget. Detta vardt
äfven den 18, ehuru blott under hand del-
gifvit en annan af stormakternas ambassa-
dörer äfvensom turkiska sändebudet. I följd
af ett egendomligt förbiseénde talade ej S:t
Hilaire med den sista af de i saken intres-
serade ambassadörerna förr än nâgra dagar
derefter, dà han besökte honom, för att för-
klara, det han trott sig redan hafva talat
med honom. Nâgra dagar derefter hade de
flesta af makterna tillkännagifvit sin vil-
korliga anslutning till förslaget. Under
dessa förhällanden framstälde nu S:t Hilaire
den 17 à officiel väg skiljedomsförslaget.
Den 21 mottog han det officiela godkännan
