Operans föreställning i går af-
ton, då "Orfevs" -gafs med vanlig rollbesätt-
ning, inleddes med ett repeterande af den
festkantat af BSnoilsky—Stenhammar, som
utfördes i lördags vid industriutställningens
öppnande. Till den i allo vackra och för
ändamålet stämningsfulla texten, har hr Sten-
hammar komponerat en musik, som är gjord
med mycken omvårdnad, utan att dock höja
sig till någon sorts inspiration af den hög-
tid, för hvilken den skrifvits. Den är för
tung och verkar tryckande genom bristen af
det enkla och flärdlösa, som bör utgöra huf-
vudtonen i ett dylikt arbete, och egendom-
ligt nog förekommer dessutom i densamma
ett nästan öfvervägande drag af melankoli,
som borde vara bannlyst från en komposi-
tion, som just skall uttrycka glädje och be-
låtenhet öfver att det stora verket ändtli-
gen har nått sin fullbordan. Från dessa an
märkningar undantaga vi dock den vackra
introduktionen och sista kören med sin präk-
tiga, jublande afslutning.
