För att ringen här såväl som annorstä-
des skall hatva en framtid och kunna upp-
fylla det med densamma afsedda ändamå-
let, är det nödvändigt att män ur kropps-
arbetarnes egen klass taga saken om hand,
män somoclärte personligen känna och
till hvilka de hafva ett obetingadt förtro-
ende, ty utan förtroende föres ingenting
framåt. Ibland arbetareklassen känna vi
en hel del tänkande män, som böra vara
fullt lämplige härtill och enligt vår mening
bör det icke vara arbetsgifvarne, de må nu
vara huru. hederliga män som hälst, som
äro de rätta, ty, säga hvad man vill, så
långt ha vi ännu icke kommit, att arbets-
tagaren och arbetsgifvaren hafva fullkom-
ligt samma intressen. . Om man nu ser på
den förslagslista som uppsattes vid mötet i
Töfva, så finner man der på förslag till
styrelseledamöter icke en enda verklig ar-
betstagare, utan. hufvudsakligast mer och
mindre arbetsgifvare. De å förslaget upp-
satta personerna äro nemligen: en filosofie
doktor en muraremästare, en kopparsla-
garemästare, en smidesfabrikör, en vakt-
mästare(hvilkens hufvudsakliga yrke är
handel); et arkitekt och 'en mjölnare an-
ställd hos ett bolag) och. således, som
sagdt, ej en enda verklig arbetstagare, om
vi icke dit skola räkna mjölnaren. Af
timmermän, mureriarbetare, bärare, stuf-
vare, grundläggare eller sågverksarbetare
finnes sålunda ingen hafva varit värdig att
komma i åtanka, dock känna vi många
redbare, fförståndige, nyktre och presen-
table män ibland dessa kategorier inom
och i närheten af vårt samhälle, som skulle
vara fullt lämplige för ett sådant uppdrag.
Vi nämde / sågverksarbetare, emedan oss
synes, som om Sundsvalls arbetarering får
loft att taga dessa med i räkningen, såvida
det skall blifva något bevändt med den
omordade utbredningen af ringen och såvida
det icke är meningen att bilda den uteslu-
tande i handtverksmästarnes intresse, och:
detta tyckes ej häller vara fallet emedan
de mera framstående af. dessa. inom sam-
hället hitintills icke inträdt i eller tagit nå-
gon närmare notis om densamma å de hit-
tills hållna mötena. Ej heller må det väl
vara meningen att ringar skola bildas för
att gifva en "och "annan frasmakare till-
fälle att framkomma med en hel del gam-
malt” lager af den sorten, ty frasernas tid
borde nu vara förbi och handlingens dere-
mot vara inne. Vid det nyss nämda Töfva-
mötet kunde man ej heller underlåta att
lägga märke till en annan sak, nemligen
att ett visst något gjorde sig gällande för
undertryckande af att icke allt för många
sjelfständiga karakterer skulle ställas bred-
vid den ledande viljan i en blifvande sty-
relse eller hvad kunde meningen vara med
byggnadsförmannen L. J. Larssons igno-
rerande oaktadt han tydligen hade större
luralitet för sig än flera andra som god-
kändes? Han är dock en man som vuxit
upp ibland de verklige arbetarne.
