Detta var hemskt nog, men det var icke
allt. Så småningom började hennes ögon
genomtränga mörkret i den väl täckta vag-
nen — och hon «sjönk tillbaka i sitt hörn.
Hon tillbakaträngde den uppstigande snyft-
ningen, som föregick en storm af raseri
och tårar, hejdade en häftig impuls att
skrika, sparka på dörrarne och 'göra allt
möjligt, för att "reta och oroa skurkarne;
hon sått stel; stirrande orörlig. Ty på
sätet bredvid "henne, nästan vidrörande
henne, satt en man.
