<> I" den : svaga belysningen var det icke
lätt ätt urskilja mera än hans figur. Han
satt uppkrupen i sitt hörn, med peruken
snedvriden och ena handen för ansigtet;
stirrande 'på henne, inbillade hon sig, emel-
lan fingrarne, fröjdande sig vid åsynen at
hennes vrede, hennes oro, hennes ångest.
Han rörde sig icke och talade icke, då hon
upptäckte honom, men den omständighe-
ten, att han var: der och :var en man, var
alldeles nog. Våldsam af den behandling,
för hvilken hon varit utsatt, fräckheten af
ett sådant öfverfall vid dagsljus och på
stora landsvägen, den täckta och mörka
vagnen, den skyndsamhet, med hvilken de
färdades — allt: gaf. anledning till djup
och "allvarlig oro; och fastän Julia var en
modig qvinna, greps hon dock af en plöts-
lig fasa: Icke desto mindre var hennes
beslut fattadt; om mannen flyttåde sig när-
mare henne; om. han sträckte ut sin hand
emot henne, skulle hon med sina fingrar
