Hon satt en lång stund på sängen och fun-
derade. Nu sedan planen verkligen blifvit
allvar och hon var ensam i huset der hon
skulle qvarstanna en låvg tid, kände hon sig
mera än litet rädd. Tänk om någon oom-
bedd trädde in genom den öppna dörren för
att helsa på henne. Husets dörr var öppen
hela dagen igenom och det gafs ingenting
som kunde hindra en nyfiken eller näsvis
varelse — vid denna tanke sprang hon upp
och undersökte dörren. O, den kloke Claudel
Han hade tänkt äfven derpå. Han hade för-
sett dörren med en rigel och en bom af trä
som sattes fast innanför ett par grofva jern-
hakar och sålunda motstod all tryckning ut-
ifrån. Och utom detta fästningsverk, hade
hon ju Melenda i sin omedelbara närhet fastän
Melenda ännu var okunnig om att hon fans
der. Om någonting hände kunde hon ropa
på henne. Säkert var Melenda tillräckligt
häftig och modig för att om så behöfves träda
emellan och hje'pa.
