Ett synnerligen fullständigt arbete
af hithörande slag är doktor Patrizzis
afhandling om den pessimistiske skal-
den Leopardis slägtförhållanden. Den
omfattar + slägtens medlemmar ända
från det tolfte århundradet och är
byggd dels på material, som samlats
af skaldens fader Monaldo Leopardi,
röramde hans egen slägt, dels på ar-
kivurkunder och muntliga upplysnin-
gar rörande skaldens möderneslägt
Antici. Det framgår deraf, att
skalden haft starkt degenerativt på-
brå såväl på fädernet som mödernet.
Inom slägten Leopardi hafva själs-
sjukdomar varit mycket vamliga; hos
många hafva de excentriska anlagen
yttrat sig som en böjelse för mystik
och svärmeri. : Mot slutet af sextonde
och början på det sjuttonde århundra-
det voro samtidigt ej mindre än 15
grefvinnor TLeopardi såsom. nunnor i
klostren. - Francesco «Leopardi, som
lefde i början på 1700-talet, var asket
och sjelfplågare. Hamn lefde samman
med hundar och åt af deras föda, be-
lönade dem af sina tjenare, som kraf-
tigastgisslade honom och stack sig
ofta med dolk. Hans brorson Carlo
Orazio hade em ängslig omsorg att
upplocka de stenar, han famn på vä-
garne, på det att ingen måtte stöta
sin fot mot dem och deraf få anled-
ning till svordomar; ofta steg han
för detta ändamål upp midt i natten,
försedd med lykta.
