I fråga om tapetväfveriet i Sverige
konstaterar d:r Böttiger, att det icke
förekommit tidigare än under Gustaf
Vasas regering, ehuru 'det, såsom han
anmärker, väl är antagligt, att alstren
af denna konstart tidigare hitkommit
från utlandet. Det man tidigast kän-
ner är att åren 1540—41 en tapet-
väfvare arbetade å Gripsholms slott
samt att år 1546 för 8 tunnor smör
köptes en med guld inväfd tapet:
”ther Johannes Baptista döper Vår
Herra Christum på i Jordanen”. Så
inkommo nya tapetväfvare, som upp-
togo svenska lärlingar, bland hvilka
Nils Eskilson blef den förnämste och
gjorde sitt namn berömdt. Kung Gö-
sta sände honom också, jemte några
kamrater, till Antwerpen för att nå
högre skicklighet. ”Guldväfvarela-
get” blef allt talrikare genom upplär-
de svenskar eller införskrifne utlän-
dingar, och flera verkstäder voro: gång
såsom i Stockholm (förut i Kalmar),
som förestods af Eskilson, och å Svart-
sjö, som förestods af Paul de Bucher,
som! 1552 kom i konungens tjenst. Un-
der den praktlystne Erik XIV nådde
tapetväfveriet här hemma sin högsta
blomstring.
