Från denna tid äro endast 10 tape-
ter i behåll och alla dessa finnas å ut-
ställningen exponerade. De förnäm
sta af dessa ära två, af hvilka den ena
framställer: Kristus <uppenbarande
gig för Maria” och den andra är den
enda återstoden af en suite, behand-
lande ”De svenska sagokungarne”.
Begge äro väfida af Eskilson och äro
något illa medfarna af tid och van-
vård, men ega dock naturligtvis ett
stort historiskt värde. Den förra -ill-
hör statens historiska museum, den
senare k. husgerådskammaren.
Ordet vanvard betecknar pa langt
när icke den bedröfliga behandling,
hvaraf somliga af de från denna och
från senare tid bevarade gobelinerna
bära spår. Med den brutalaste råhet
har man burit hand på dem med knif
eller sax som vapen. Der sådant ej
förekommit, och när lämplig använd-
ning för dem icke förefunnits och
man ej haft begrepp om deras värde,
ha tapeterna vräkts undan på en vind,
der de fått ligga och till sist blifvit
alldeles bortglömda.
Hur ofta höra vi icke talas om fynd
af gamla gobeliner, som påträffats å
herrgårdar, som ombytt egare och
hvars skrymslen blifvit af honom ge-
nomsökta! Så hände för ett antal år
sedam, att ett af Mälaredalens större
herregods, Målsåker, med anor från
medeltiden och som egts af flera bland
landets förnämligare och rikare män,
inköptes af en landtbrukare från
norra Tyskland, som förstod sig på
värdet af åker och äng, skog och sjö,
men icke på de konstsaker, som med-
följde i köpet, deribland präktiga ta-
petväfnader, om hvilkas förekomst och
värde icke ens säljaren hade någon
vetskap. Den tyske bonden ville bli
qvitt ”det der skräpet”, men under
förstörelsen kom någon sakförstånidig
tillfälligtvis på besök och räddade
hvad som fanns qvar, hvaraf en del,
om. jag ej minnes orätt, hamniade i
kungliga husgerådskammaren.
