Ingen menniska syntes till. Först på
pingstdagen varseblef Hajel spåren af fy-
ra ryttare, som ridit mot Amra. Ett då-
ligt tecken — en sammanstötning med fi-
entliga spejare tycktes oundviklig. Det
landskap man färdades igénom var en
svartgrå, vågformig, af några kedjor af
kullar 'genomdragen, uttorkad öken. Från
vester mot sydost är den genomskuren af
en omkring 25 meter djup och 300 me-
ter bred dalsänka, Terebintdalen, som är
bevuxen af lågt buskage och hvars ut-
torkade flodbotten beskuggas af några te-
rebinter. Den täta, nästan synliga luften
ligger lagrad deröfver i otaliga parallella
skikt och förändrar landskapets utseende
vid hvarje vindfläkt. I skenbart giganti-
ska dimensioner höja sig terebinterna öf-
ver slätten, och ögat, som icke väntar att
träffa ett träd i denna öken, blir förvir-
radt.
