För nâgra postdagar tilibaka nâmndoe v1,
att vi i korrespondens frán Stockholm erfa-
rit att tvenne riksdagsfullmägtige i andra
kammaren, herrar Carl Ifvarsson och Lytt-
kens, sammanträffat der, samt under sam-
tal sìig emellan kommit till det resultat, att
man vid nästa riksdag borde vägra alla an-
slagskraf frän regeringens aida och fortfa-
rande hálla ut dermed intill dess grund-
skatterna blifvit afskrifna. Sädan s0m re-
geringen nu ür sammansatt och sásom den-
samma i âtskilliga vigtiga fosterländska frá-
gor tillvägagär, hafva vi, för vár del, visser-
ligen icke nägot emot planen. Erkänna mäste
vi dock alt vi âro lángt ifráân att s6 endast
och allenast i grundskattefrägan ett tillräckligt
skäl för en eâ ddesdiger afsigt. Längt derifrän.
Trenne andra fiágor hafva för oss nu trädt
i förgrunden, neml. den norska frägan, för-
svarsväsendets reorganisation pá indelnings-
verkets grund, samt upptagandet af den strids-
handske, s0m utlandot i protektionistisk rigt-
ning kastat emot 088. Intill dess regeringen
i dessa tre punkter ställer sig pá verkligt
fosterländsk grund, mä för 08s alla anslagskraf
frán dess sida gerna förkastas. Hvad spe-
ciels grundskatternas afflyftning beträffar,
kan man vara förvissad om att de — under
förutzeättning af indelningsverkets fördelning
pá alla skattskyldige -— förr eller senare
máste afskrifvas. I sádant afseende bór lan-
det kunna lugna siìg och med trygghet se
framtiden till mötes. Sä vigtig grundskatte-
frágan än är, utgör den dock för det när-
varande icke rikets lifsfräga.
