warna ſina landsmän för att blindt fôlja
wenſtern i deß <hauviniſtiſka norſk-norſka uni-
onspolitik o< för att ſätta ſwenſkarnes täla-
mod pá alltför retſamma prof. Under nu
mwarande förhällanden tala dod ſädana rö-
ſter för döfwa öron. Man är beruſad af
utſigterna ati fä tag i den à my>et om-
ordade "ſörſte violinen" o< ty>er ſig redan
förnimma de förſta norſka fnäppningarna pä
detta ſä lifligt âträádda politiſka inſtrument,
hwars Ole Vull hr Swerdrup tror ſig kal-
lao att blifwa. ‘
