"Swärigheten torde bliſwa mindre med
Europas ſtormagter än med de mä mag-
terna pá Balkanhalfön. Grekland är myc-
fet upphetſadt. Det har alltid anſett Bal-
fanbergeu ſom fin naturliga gräns, o<h att
ſe dem infattade i ett nytt o< förſtoradt
Bulgarien är en ſtöt ät deß förhoppningar.
San Stefanotraktatens Bulgarien gi> lik:
wißt längt utom Öſtrumeliens gränſer, det
inneſlöt äfwen Macedonien, o< fannolift
fruïta grekerne att fur Alexanders tillwäs-
gagäende nu är ett ſleg i ſamma rigtning.
Bäſta ſättet att undwika ett ſádant reſultat
är att pá diplomatiſk wäg bekräfta det ſa-
fernas tillſtänd ſom furſt Alexander och bul-
garerna äwägabragt oh ſâmedelſt kring den
nya ſtaten draga en gränslinie, ſom den
ſannolikt ej kommer att öfwerſkrida. Sta-
terna ſöder om Donau ſynas ſtorligen frukta
att nâgon af dem ſtall fä öfwerwigt öfwer
de andra. Det är do> ingalunda wißt att
de bâda Bulgariernas union ſkulle gifwa dem
öfwerwigten pá Balkanhalſön. Hwilken ſat
ſom ſâr den ledande platſen bland ſydöftra
Europas kriſtna famhällen kommer ait bero
af krafter, ſom nu ide funna mätas, oh af
en händelſernas kedja, ſom det klaraſte för-
utſeende ännu ej kan ana. Allt hwad en
wis politik kan gôra är att lemna wägen
ſri o< láta den ſtat fà hegemonien, ſom wi-
jar fa mägtig ait förwärſwa o< utöfwa
en’
