#D IMM.

#T IMM.

Mest hållbart är att sluta riva.

#P IMM.

Att byggsektorn är helt inriktad på nyproduktion skapar ett enormt resursslöseri. I stället för att riva bör vi vårda våra byggnader. Om 30 år kommer vi att fnysa åt dagens glasfasader, liksom vi nu ogillar 80-talshusen, skriver byggnadsantikvarie Stephan Fickler.

#P IMM.

Om 20–30 år kommer vi att fnysa lika mycket åt dagens populära glasfasader, som vi i dag ogillar det som byggdes under 80-talet.Stephan Fickler.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

I ett hållbart samhälle måste vi kräva betydligt starkare argument för att byggnader ska få rivas och ersättas med nya. Hur mycket energi behövs det inte för att riva ner allting och bygga upp på nytt igen?.

#P IMM.

I dag finns alla möjligheter att förändra arkitektur och energieffektivisera befintliga hus utan att göra allt för stora ekologiska fotavtryck.

#P IMM.

Problemet är att hela plan- och byggsektorn är helt och hållet inriktad på nyproduktion. Från lagstiftningen och den kommunala planeringen till utbildningen av hantverkare, ingenjörer och arkitekter, och de fyra dominerande byggbolagen. Det industrialiserade byggandet har svårt – och visar heller ingen större vilja – att handskas med befintliga hus.

#P IMM.

Uttrycket "ekologiskt fotavtryck" lämpar sig mycket bra för att förstå vilka konsekvenser byggproduktionens rovdrift på naturens resurser får. Ett hus tar resurser i anspråk och påverkar miljön vid framställande av råvaror och byggvaror, transporter och uppförandet av själva byggnaden. Men också i sam band med ombyggnad och inte minst när huset rivs.

#P IMM.

Det rör sig om omfattande fotavtryck i alla led. Tillverkningen av cement, till exempel, skapar väldiga dagbrott i landskapet och genererar enorma utsläpp av koldioxid vid den energikrävande tillverkningsprocessen. Att flytta byggmaterial från tillverkningen till byggena kräver tunga och ofta långväga transporter. Själva uppförandet är i sig ett resurskrävande företag och i samband med rivning krävs återigen stora resurser vid demolering, tunga transporter, saneringsarbeten, hantering av farliga avfall, återvinning och deponi i landskapet.

#P IMM.

Skräddarsydda kurser i ämnen som intresserar och engagerar både kropp och själ.

#P IMM.

Som om detta inte vore nog finns ytterligare fotavtryck. Som hur bygget under uppförande och vid ombyggnader påverkar närmiljön genom buller, minskad framkomlighet, tunga transporter och skräpiga arbetsplatser.

#P IMM.

Man kan säga att varje byggnad, ur ekologisk och stadsmiljömässig synpunkt, bär med sig en skuld till det ekologiska systemet och stadens invånare. En skuld som blir mindre ju längre tid byggnaden används. Låt oss titta på tre aktuella exempel från Stockholmsområdet som kan illustrera resursslöseriet. De hade lika gärna kunnat ha varit placerade i någon av de övriga tillväxtregionerna i landet:.

#P IMM.

1Före detta Hotell Continental från 1962 i hörnet Vasagatan och Klarabergsgatan i Stockholm håller på att rivas för att ge plats för ett nytt hus på samma plats. Det blir tydligt att mycket resurser går till spillo – man får ett hus till priset av två. Ett betydligt mer hållbart alternativ hade varit att vårda och underhålla det gamla huset. Om behov finns och stadsbilden tillåter kunde byggnaden eventuellt kompletteras med nya våningsplan. All energi, tid och resurser som läggs på rivning och nybyggnation kunde i stället användas till att renovera det gamla husetoch bygga ett nytt hus på annan plats. Då får man två hus till priset av ett i stället för ett hus till priset av två.

#P IMM.

2Ett annat, redan genomfört exempel, är kvarteret Lustgården 14 invid Essingeleden på Kungsholmen i Stockholm. Det är intressant eftersom den nu rivna byggnaden färdigställdes i mitten av 1980-talet och byggdes om med tydlig miljöprofil så sent som 1995, under den i dag minst sagt ironiska devisen "framtidens kontor". Hur ser framtiden ut för den nya byggnad som står där i dag? Kommer den också att rivas om 28 år?.

#P IMM.

3Slutligen ett exempel från Täby norr om Stockholm. Alldeles intill tågstationen Roslags Näsby ligger det stora kommunalhuset från 1973. I mångas ögon kanske inte ett arkitektoniskt mästerverk, men på bekvämt pendelavstånd till Universitetet och Tekniska högskolan. Det borde ha varit självklart att huset rustades om till studentlägenheter som det finns ett skriande behov av. Men nu skall huset rivas och skapa plats för nya hus med bostadsrätter i mer tidsenlig stil.

#P IMM.

Alla som arbetar med äldre hus vet att tidsenlig stil är ett mycket relativt begrepp. Inget hus är så fult som ett hus som är 30 år gammalt. Om 20–30 år kommer vi att fnysa lika mycket åt dagens populära glasfasader, som vi i dag ogillar det som byggdes under 80-talet. Flera politiska partier är i behov av idéprogram som tar miljöhotet på allvar och kan locka nya, medvetna väljare. Hur kan vi hitta en alternativ värderingsmodell som gynnar ett mer resurssnålt byggande? Frågan är helt avgörande för samhällets framtid. Och kortsiktiga vinstintressen kan inte styra utvecklingen.

#P IMM.

Vi bör med andra ord betrakta våra hus och byggnader som en viktig resurs, precis som olja, skog eller vatten. I varje hus finns investerad energi, som inte går till spillo förrän den dagen då huset rivs.

#P IMM.

STEPHAN FICKLER.

#P IMM.

byggnadsantikvarie och verksamhetsledare i Svenska byggnadsvårdsföreningen.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

