#D IMM.

#T IMM.

Vetenskapligt sätt så kan man inte vara en Rasist.

#P IMM.

Jag tror jag var ungefär tjugoett år gammal när jag för första gången insåg att rasism var inte bara moraliskt förkastligt och förtryckande utan faktiskt också vetenskapligt vederlagt och fel. Det var när jag läste på Universitetet som jag kom i kontakt med texter och föreläsare som förklarade att det här om att there is only one human race inte bara var vackra slagord, utan fakta. De som sysslar med art- och rasbestämningar hade nämligen för länge sedan kommit fram till att de skillnader som observerats mellan olika grupper av människor är alldeles för små för att man ska kunna kalla dem för raser. De avgörande biologiska skillnaderna som definierar isär två raser av hund eller katt finns helt enkelt inte hos människor.

#P IMM.

Jag missade nu inte en chans att sprida detta, i diskussioner i studentkorridoren, på krogen eller på olika internetforum. Man skulle kunna säga att jag var som en nyfrälst. Jag trodde att om alla bara fick veta det här skulle vi vaccinera mänskligheten för all framtid och äntligen kunna slänga rasismen på historiens berömda skräphög. Det verkade ju fungera fint så länge man pratade med normalt funtade människor i sin egen ålder. Men om man någon gång verkligen stötte på en rasist märkte man snabbt att dessa argument för dem var helt irrelevanta. Det här var ungefär tio år sedan och självklart hade rasbiologin som inslag i rasistiskt förtryck och jargong spelat ut sin roll sedan decennier tillbaka. Det hade redan börjat handla om ett annat lika konstruerat begrepp: kultur.

