#D IMM.

#T IMM.

Illa dold frustration över forskares ifrågasättanden.

#P IMM.

Kreativitet och oberoende kunskapssökande kommer inte att manas fram bäst i toppstyrda organisationer – tvärtom. Det skriver forskarna Shirin Ahlbäck Öberg och Ulf Danielsson i en slutreplik om Ledningsutredningen.

#P IMM.

Ledningsutredningen är ett tidstypiskt uttryck för managementsfilosofins övertro på den starke ledaren. Naturvetarna sväljer argumentationen med hull och hår i sin replik och hävdar att det inte finns någon motsättning mellan en stark lärosätesledning och en "stark beslutsstruktur i botten" (SvD Debatt 2/3). Men det framgår också att syftet med den senare bara är att säkerställa att ledningens strategiska val faktiskt också genomdrivs på forskarnivå.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Naturvetarna förordar i praktiken att forskare och lärare skall få mindre att säga till om och man har på så sätt resignerat inför sin egen profession. När detta sätt att resonera blivit kutym inom en facklig organisation har det gått långt.  Det är intressant att jämföra med SULF som i sitt remissvar förhåller sig mycket kritisk till utredningen.

#P IMM.

Kåre Bremers replik till vår artikel är avslöjande (SvD Debatt 4/3). Han väljer att bortse från den helt avgörande skillnaden mellan kollegialt beslutsfattande och kollegial rådgivning, där de faktiska besluten i det senare fallet ligger hos linjechef och ytterst hos rektor. Låt oss därför klargöra: Det normala sättet att styra ett universitet innebär en maktdelning mellan kollegiala organ och chefslinjen, där de kollegiala organen (till exempel fakultetsnämnder) äger den yttersta beslutandemakten vad gäller frågor som rör forskningens och undervisningens innehåll och kvalitet. Denna beslutanderätt är inte delegerad ovanifrån.

#P IMM.

I Bremers utredning föreslås något helt annat: "Utredningen föreslår att beslut i regel fattas i linjeorganisationen, viktigare beslut först efter beredning i kollegiala organ, att kollegiala organ ges ansvar för granskning och bedömning av kvaliteten i utbildningen och forskningen och att beslut om resursfördelning fattas i linjeorganisationen, efter beredning i kollegiala organ." (SOU 2015:92, s. 21). Detta innebär att den kollegiala beslutsprincipen frångås och att de kollegialt sammansatta organen bara ges nådigt tillstånd att komma med råd som en överordnad linjechef sedan inte är bunden av. Med kollegialt styre väljer och utser kollegiet själva sina representanter i de beslutsfattande nämnderna, nämnderna bemannas alltså inte av exempelvis rektor ovanifrån. Poängen är att de kollegiala företrädarnas lojalitet ska riktas mot vetenskapen och de akademiska värdena, inte gentemot överordnade chefer. I Bremers förslag plockas även detta grundläggande element bort: "Utredningen föreslår att akademiska ledare utnämns av överordnad chef och att utnämningen föregås av någon form av samråd med överordnad chef, eller eventuellt ett rådgivande hörande av kollegiet/medarbetare." (SOU 2015:92, s. 25).

#P IMM.

Vår tolkning av förslagen är inte missvisande, som Kåre Bremer hävdar, utan delas av flera tunga remissinstanser. Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) formulerar sig på följande sätt: "Akademien noterar dock att utredningen ägnar stort utrymme åt att beskriva kollegialitetens begränsningar. Kollegialitet är ett kvalitetsgranskande och kvalitetsutvecklande system som är nödvändigt som kontroll och kvalitetssäkring av lärosätets verksamhet. Hellre än att i praktiken överge styrformen och införa starkare inslag av linjestyrning förordar Vetenskapsakademien att kraft läggs på att utveckla kollegialiteten." (KVA/2015/319/76, s. 1).

#P IMM.

Kåre Bremer hävdar att KI har en fungerande kollegialitet. Genom att bland annat studera delegationsordningen finner man att KI har få beslutsfattande kollegiala organ relativt sin storlek, och att det på sin höjd rör sig om en centraliserad kollegialitet. De få verksamhetsstyrelsernas beslutsmakt är i stor utsträckning på delegation från rektor, en delegation som alltså kan återtas. Vad gäller rekryteringsutskottet är det KI:s rektor som utser ordföranden (efter samråd med de tre dekanerna). Därutöver praktiseras prefektstyre, vilket ligger helt i linje med Ledningsutredningens uttryckliga rekommendation. Införandet av linjeorganisation vid KI är dessutom inget olycksfall i arbetet, utan ett aktivt val av universitetsledningen. Den av universitetsledningen tillsatta utredningen "Att styra KI – organisation och kultur" (091008) föreslog i korta drag att KI antar formen av en ren linjeorganisation. Det framgår också att man förutsatte forskarnas lojalitet inför denna organisationsform: "Den som inte kan ställa sig lojal med sitt universitet bör uppmanas att söka sig bort oavsett hur framgångsrik forskare man är." (s. 21). Något som flera professorer vid KI då protesterade emot (DN debatt 100726).

#P IMM.

Skräddarsydda kurser i ämnen som intresserar och engagerar både kropp och själ.

#P IMM.

Man kan konstatera att KI är på god väg att genomföra det system som Ledningsutredningen förordar. Det ska också tilläggas att det yttersta ansvaret för hur KI organiserar sig ligger hos dess styrelse (Högskoleförordningen 2:2), vilket gör det omöjligt för styrelsens ordförande att avsvära sig allt ansvar i Macchiarini-affären. Universitetsledningen har alltsedan Autonomireformen ansvaret för den duala styrmodellen upprätthålls inom den egna organisationen, och vi menar att man inte tagit detta ansvar.

#P IMM.

I Ledningsutredningen finns en illa dold frustration över alla dessa trätande forskares ständiga ifrågasättande. Tänk vad bra det skulle vara om alla istället rättade sig efter de enskilda starka ledarnas politiskt förankrade strategiska visioner! Forskningen visar dock entydigt att kreativitet och oberoende kunskapssökande inte bäst manas fram i toppstyrda organisationer – tvärtom.

#P IMM.

Shirin Ahlbäck Öberg.

#P IMM.

docent i statskunskap, Uppsala universitet.

#P IMM.

Ulf Danielsson.

#P IMM.

professor i teoretisk fysik, Uppsala universitet.

#P IMM.

Redaktör: Carina StenssonBiträdande redaktör: Carl-Johan BilkenrothMejl: debatt@svd.seTelefonnummer: 08-135149Twitter: @SvDDebattFacebook: SvD Debatt.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

