#D IMM.

#T IMM.

Våga erkänn problemet – skyll inte på ungas klädval.

#P IMM.

Carl Hamilton blandar, i förra lödagens , ihop sexualiseringen av vårt samhälle, en företeelse jag också är stark motståndare till, och unga människors rätt att uttrycka sig genom sitt klädval. Som retoriskt grepp är det naturligtvis oslagbart att påstå att det är illa att småflickor har för korta kjolar och lägger ner tid och pengar på smink och smycken. Vem kan säga motsatsen utan att framstå som ett riktigt svin? Problemet är vilka slutsatser man drar av detta konstaterande. Jag blir också bestört när jag ser nästan hela kroppen på en liten flicka, men jag vänder ilskan mot just sexualiseringen av hennes omvärld och inte mot hennes rätt att klä sig så.

#P IMM.

Hamilton skyller problemen på ”mesiga vuxna som har åsikter om allt men inte står för någonting” och menar att han själv och skolledningen på Maria Elementar är mer ansvarstagande vuxna. Att sätta upp generella förbud är dock ofta ett sätt att gömma sig och slippa ta krävande diskussioner. Det kräver mer av en vuxen att ge sig in i samtal om svåra saker som kommersialisering, sexualisering och vem som tjänar på vad, än att utfärda förbud. I ett sådant samtal måste man veta att gränsen mellan dialog och fördömande är hårfin och den gränsen får under inga omständigheter överskridas. En ung medborgare, som hela sin uppväxt överösts med sexualiserade och kommersialiserade bilder av verkligheten ska inte förebrås för att hon provar det som synbarligen är ett framgångsrecept.

#P IMM.

Som civilisation har vi lyckats rätt bra. För varje generation ökar vår kunskap om hur man behandlar andra med respekt. Det är anledningen till att vi låter de unga klä sig som de vill och lyssna till den musik de vill. Och det är anledningen till att vi inte låter rasism och sexism frodas i skolorna. Samtidigt har vi misslyckats när vi har tillåtit en sexualisering av det offentliga rummet som väldigt få av oss egentligen står för.

#P IMM.

Vi måste erkänna att det är just detta som är problemet och inte att ungdomarna klär sig som de gör. De unga medborgarna är det största offret för vårt misslyckande och bör istället kompenseras för detta. Vi som anser oss tillhöra de goda krafterna i samhället; vi som vill att barn ska få växa upp utan att vara rov för kommersiella krafter, vi bör i stora och små sammanhang föra ett sansat samtal om det som oroar oss. Och vi bör noga undvika att falla för frestelsen att trycka ner de som redan är förtryckta.

#P IMM.

Elza Dunkels (Doktorand skriver en avhandling om barns och ungas nätkulturer).

