#D IMM.

#T IMM.

Hur orkar invandringskritiska med vardagen?

#P IMM.

Jag har själv avvikande åsikter i endel frågor (inte invandringen) som t.ex. drogpolitiken och prostitution. Ibland kan jag ligga sömnlös på nätterna och tänka på hur jävla korkade folk är som inte håller med mig, eller på annat sätt bli irriterad när jag försöker sätta mig in i hur mina politiska motståndare tänker.

#P IMM.

Men frågorna jag är avvikande i är ändå "icke-frågor" på ett sätt, och det är grejer som inte syns i vardagen så mycket eller spelar så värst stor roll. Detta får mig att behålla lugnet och kunna koncentrera mig på andra grejer.

#P IMM.

Men det måste ju vara en jävla pärs att i dagens Sverige vara invandringskritisk eftersom konsekvenserna av invandringen verkligen syns överallt. Att ha insett "sanningen" men veta att det bara kommer bli värre och att man inte ens kan säga sin åsikt till sina vänner utan att bli stämplad rasist. Att se på debatter där argumenten mot invandring egentligen är mest logiska men ändå vinner motståndarsidan.

#P IMM.

Hur orkar ni? Skulle det inte bara vara lättare att byta åsikt? Jag kan tänka mig att om jag verkligen skulle sätta mig in i frågan så skulle jag bli mycket mer invandringskritisk än vad jag är, men jag tänker inte göra det, för det är verkligen inte värt irritationen som man ständigt skulle gå runt med. Det är så SJUKT mycket lättare att inte vara invandringskritisk. Man behöver inga logiska argument, man kan säga sina åsikter till vem som helst och livet blir så sjukt mycket lättare på ALLA plan, iallafall i Sverige.

#P IMM.

Hur orkar ni, vad är det som driver er?.

