#D IMM.

#T IMM.

Var är politiken som kan motverka populismen?.

#P IMM.

Den populistiska vågen har skapat två typer av politiska reaktioner. Dels att etablerade partier tar över en del av den populistiska agendan. Dels att ställa sig bakom en fasad av egen moralisk överlägsenhet, och ta sig rätt att brännmärka meningsmotståndare. Det behövs en politik som på allvar kan motverka populismen, skriver professor Stefan Hedlund.

#P IMM.

Den liberala samhällsordning vi har vant oss vid att ta för given är illa ute. De utmaningar etablerade politiska partier ställs inför är till sin natur extremt allvarliga, och reaktionerna tenderar snarast att göra problemen värre. Mycken energi har ägnats åt att fördöma den allt starkare våg av populism som sköljer över både Europa och USA. Tyvärr har detta inte beledsagats av någon större ambition att söka förstå vad det är som driver populismen.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Fördömanden må generera en varm känsla av moralisk överlägsenhet, men det är ett mycket dåligt substitut för politik som skulle kunna motverka populism. Det är detta som gör att framtidsutsikterna för den liberala ordningen inte kan uppfattas som annat än dystra.

#P IMM.

Problemets kärna är ett växande främlingskap mellan regimer och samhällen. En växande andel av medborgarna upplever en växande oro över hur deras tillvaro förändras, och en växande frustration över att deras valda företrädare inte tar denna oro på allvar. De valda företrädarna ger å sin sida prov på allt större ovilja, alternativt oförmåga, att inse att oron både är verklig och i många fall dessutom helt berättigad. Det är i detta vakuum mellan regimer och samhällen som populister finner utrymme för expansion.

#P IMM.

Anledningarna till att populismen vinner terräng är bara delvis relaterade till migrationskrisen. Det finns förvisso en växande och högst befogad oro över att okontrollerad migration och misslyckad integration skall leda till utanförskap och sammanbrott av lag och ordning i utsatta områden, vilket i sin tur kan gynna framväxten av militant islamism. Men det är bara en del av problemet.

#P IMM.

Att entydigt koppla populism till främlingsfientlighet kan för många vara bekvämt, och tjäna som stöd för en egen agenda. Det är dock direkt kontraproduktivt, i så måtto att det snarare underblåser än motverkar de känslor av främlingskap som gör att en växande andel av befolkningen vänder sig från de etablerade politiska partierna.

#P IMM.

En minst lika viktig anledning är förknippad med att många upplever stagnerande inkomster kombinerat med ökande oro över arbetslöshet, sjukvård, skola och, inte minst, över förutsättningarna för att själv kunna se fram emot en anständig pension.

#P IMM.

Skräddarsydda kurser i ämnen som intresserar och engagerar både kropp och själ.

#P IMM.

Det är denna upplevelse av att regimer inte förmår säkerställa vare sig fysisk säkerhet eller materiell trygghet som gör populismen till ett sådant hot. Vi får inte glömma att nazismen faktiskt var en national-socialistisk rörelse. Man vann anhängare genom att torgföra ett budskap som samtidigt som det var nationalistiskt och rasistiskt också innehöll en stark vision av social trygghet, av jobb och välfärd.

#P IMM.

Det är när välfärdsstaten grovt sviker sitt grundläggande ansvar i den senare delen som den blir så extremt sårbar i den förra. Det är i detta predikament demokratiernas valda företrädare befinner sig. Man förmår inte presentera visioner inför medborgarna som gör tydligt att man samtidigt tar deras oro på allvar och har program för att åstadkomma lösningar.

#P IMM.

Om den liberala ordningen skall ha några förutsättningar att överleva är det helt oundgängligt att denna utmaning tas på allvar, och det vi hittills tvingats bevittna har inte varit särskilt upplyftande.

#P IMM.

Den populistiska vågen har producerat två typer av politiska reaktioner. Den ena har varit den mest uppenbara, nämligen att företrädare för de etablerade partierna helt enkelt tar över en växande del av den populistiska agendan.

#P IMM.

I fall som Ungern och Polen har det resulterat i steg mot auktoritärt styre. I andra, som Nederländerna och Frankrike, har det skapats en kortsiktig illusion av att populisterna förlorar allmänna val. Men det förblir en illusion. Geert Wilders och Marine Le Pen må ha förlorat för stunden, men deras agenda lever vidare och delar av deras populistiska budskap blir alltmer salongsfähiga.

#P IMM.

Den andra formen av reaktion har varit att retirera bakom en fasad av egen moralisk överlägsenhet, och att ta sig rätt att brännmärka meningsmotståndare som dåliga människor.

#P IMM.

Det svenska etablissemangets kamp mot Sverigedemokraterna är ett extremt exempel. Ledande politiker och företrädare för de etablerade medierna har tagit för vana att svänga sig med grova vulgariteter, såsom nazister, fascister, rasister och bruna råttor, detta samtidigt som man i klassisk projicering utmålar sina motståndare som "hatare" och deras sociala medier som "hatsajter". Det kan ibland bli för mycket.

#P IMM.

Sverige är dock ingalunda ensamt. Vi kan minnas hur Hillary Clinton, i ett ögonblick av frustration brännmärkte Donald Trumps anhängare som "a basket of deplorables", som en "korg fylld av de beklagansvärda", och i Angela Merkels Tyskland har vi redan länge hört landets östra del brännmärkas som "Dunkel-Deutschland", som det "mörka Tyskland".

#P IMM.

Konsekvenserna har blivit de uppenbara. I USA röstade de "beklagansvärda" för Donald Trump. I det "mörka Tyskland" röstade 22 procent för populistiska AfD, och i Sverige kan Sverigedemokraterna i nästa riksdagsval mycket väl få mer än en fjärdedel av rösterna.

#P IMM.

Det fundamentala misstaget ligger i att inte skilja mellan dem som företräder ett icke önskvärt politiskt parti och dem som röstar på detta parti. I sina utfall mot Jimmie Åkesson kommer Stefan Löfvén stundtals snubblande nära att utmåla en fjärdedel av den svenska befolkningen som nazister. Det kan bara inte vara ett vinnande budskap.

#P IMM.

Samma mönster utspelas mellan stater. EU-kommissionens starka moraliska fördömanden av Ungern och Polen leder till att ledare som Viktor Orbán och Jarosław Kaczyński får allt starkare inhemskt stöd, och i takt med att de "goda" staterna upplever växande problem med framför allt migrationen får de bekräftelse för sitt budskap om att den liberala ordningen har nått vägs ände.

#P IMM.

Även i länder som Ryssland och Turkiet finner ledare som Putin och Erdoğan anledning att med skadeglädje konstatera att den förment liberala ordningens tid är förbi, och att deras olika varianter av auktoritärt nationalistiskt styre är framtiden.

#P IMM.

Utmaningen för demokratiernas ledare ligger i att växla från att brännmärka sina undersåtar till att erbjuda en trovärdig vision om hur deras tillvaro kan göras bättre – hur lag och ordning kan säkerställas, hur integration av främlingar kan förmås att fungera, hur social välfärd och social rättvisa kan upprätthållas, trots växande bördor av en åldrande befolkning och av en växande andel som inte kommer att kunna integreras.

#P IMM.

Det finns inga enkla svar på några av dessa frågor, men om de demokratiska ländernas etablerade ledare inte klarar av att leva upp till utmaningen, så finns det andra krafter som väntar på att ta över – med betydligt enklare lösningar på hur nationalism kan förenas med socialism.

#P IMM.

Stefan Hedlund.

#P IMM.

professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

