#D IMM.

#T IMM.

Inget parti är tydligt   
med målet för skolan.

#P IMM.

Valfriheten när det gäller skolan har samtidigt gjort den mindre likvärdig. Men trots problemen är det inget parti som idag har några förslag på hur detta ska kunna förändras. Väljarna har rätt att veta mer om målet för skolan, skriver Kjell-Olof Feldt.

#P IMM.

Vilket mål är viktigast för de partier som vill att vi ska ge demansvaret för skolpolitiken?Kjell-Olof Feldt.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Det verkliga systemskiftet i 1992 års skolreform var inte att privatägda företag fick rätt att driva skolor (också om syftet var att tjäna pengar). Den grundläggande förändringen bestod i att varje elev i grund–skolor och gymnasier gavs rätten att fritt välja skola, oberoende av var i landet den fanns. Kommunerna som dittills styrt eleverna dit de byggt sina skolor hade bara att bekräfta de individuella valen genom att betala den så kallade skolpengen. Det innebar en maktförskjutning från politik till medborgare av historiska mått.

#P IMM.

I dag är alla politiska partier bekymrade – några allvarligt – över tillståndet i den svenska skolan. Dess internationella position, som den mäts i Pisa, har rasat, många privatägda skolor har samlats upp i stora koncerner, ägda av riskkapitalister med kortsiktiga vinstmotiv, och problemskolorna med dåliga studieresultat, tidiga avhopp och stökiga studiemiljöer har inte blivit färre.

#P IMM.

I debatten skuldbeläggs skolreformen för misslyckandena i så måtto att etableringen av friskolor har släppts alltför fri och att kontrollen av de privata skolföretagen haft stora brister. Det har skapat en osund konkurrens om elever och skattemedel som lett till att resurserna inte fördelas efter behov utan efter de enskilda skolornas förmåga att dra till sig elever. Den svenska skolan har blivit en marknadsplats dit även oseriösa penningmånglare har tillträde.

#P IMM.

Förslagen om hur utvecklingen ska vändas spretar men mycket handlar om att staten ska styra kommuner och skolor hårdare med både morot och piska. Därför utlovas regleringar som bromsar friskolornas tillväxt, fördelar resurserna så att problemskolorna gynnas och håller de kortsiktiga vinstintressena borta. Hur det ska gå till är än så länge en öppen fråga, oenighet råder.

#P IMM.

En sak är man emellertid ense om, från höger till vänster: den individuella friheten att välja skola och att ta med sig skolpengen ska vara kvar. Man kan förstå partierna, särskilt ett valår. Rätten att välja skola är mäkta populär, säjer opinionsmätningarna. Men det är ändå denna rättighet som gjort det svenska utbildningssystemet till den marknad partierna (i varje fall de som kallar sig vänster) nu vill reglera bort. Grundidén bakom skolreformen var ju densamma som under ganska lång tid präglat synen på skattefinansierade tjänster, nämligen att de skulle bli bättre (utan att bli dyrare) om producenterna sporrades av konkurrens från andra.

#P IMM.

Skräddarsydda kurser i ämnen som intresserar och engagerar både kropp och själ.

#P IMM.

Förvisso blev det konkurrens om eleverna och deras skolpeng. Friskolorna växte snabbt på den nya marknaden och blev en hård press på de kommunala skolorna, framför allt gymnasierna. Till en början växte de också ganska vilt och fritt både i sin marknadsföring och sitt utbud av utbildning, i dag måste de hålla sig inom det ramverk som gäller för den nya gymnasieskolan. Men den viktigaste faktorn bakom friskolornas framgångar har varit de motiv eleverna och deras föräldrar haft när de valde bort den kommunala skolan för en annan skola.

#P IMM.

Vi vet nu att dessa nya makthavare på skolmarknaden hade en gemensam syn på utbildning. Barnen/ungdomarna var ambitiösa och studiemotiverade, därtill uppmuntrade (eller övertalade) av föräldrar med egna erfarenheter som gjort dem medvetna om utbildningens betydelse för möjligenheten att få ett bra jobb med hygglig lön. När friskolorna började etableras attraherade de människor med vilja och förmåga att välja en annan skola än den mest näraliggande. Och skolor uppstod med bra studiemiljöer och studieresultat som drog till sig fler barn och ungdomar med samma inställning. Det borgade för att utbildningens kvalitet kunde hållas uppe, dessutom inte sällan till lägre kostnader än i skolor med sämre elevmaterial. Allt detta blev en viktig faktor i konkurrensen på skolmarknaden.

#P IMM.

Den enda konsekvens av 1992 års skolreform, som både är belagd med fakta och allmänt erkänd, är att den svenska skolan visar klara tecken på segregation. Den är inte etnisk, inte religiös, inte ens rakt av ekonomisk eller meritokratisk (eleverna i de konkurrenskraftiga skolorna uppvisar inga särskilda begåvningsegenskaper). Möjligen skulle segregationen kunna kallas kulturell. Men hur som helst måste den ses som ett allvarligt problem.

#P IMM.

Inte ens de partier som lovar kommunalt veto mot nya friskoletableringar och vinstsänkande nationella kvalitetsnormer hävdar att det ska råda bot på skolsegregationen. I stället hänger de sig åt visionen att alla skolor ska kunna göras lika bra, lika attraktiva för alla. Men så länge valfriheten består kommer de skolor, som redan lyckats, att fortsätta att ligga före i konkurrensen om elever med de egenskaper som behövs för att göra en skola bra. Och de skolor som tyngs av svagt studiemotiverade elever eller få svensktalande elever – eller en kombination av dessa – har ett underläge som inte skolan själv kan upphäva, även om lärarlönerna höjs och speciallärarna blir fler. Visserligen har svensk skola aldrig varit i närheten av målet, en likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar. Men nu verkar vägen dit vara svårare än på länge.

#P IMM.

Jag föreställer mig att ganska många väljare skulle vilja veta mer om hur denna konflikt mellan valfrihet och likvärdighet ska kunna lösas. Eller om någon sådan lösning inte kan presenteras – vilket mål är viktigast för de partier som vill att vi ska ge dem ansvaret för skolpolitiken?.

#P IMM.

KJELL-OLOF FELDT.

#P IMM.

ordförande i Friskolornasriksförbund 2006–2010, socialdemokratisk finansminister 1983–1990.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

