#D IMM.

#T IMM.

Flytande valuta är ingen garanti för uppsving.

#P IMM.

Att enbart se den grekiska krisen som en följd av att valutan inte går att devalvera, riskerar att bli ytlig förklaring. Istället finns en lång rad avgörande, historiska förklaringar till dagens kris, skriver Lennart Schön, professor i ekonomisk historia.

#P IMM.

Debatten om Greklands skuldkris präglas ganska naturligt av dagens krisartade läge med enstaka inlägg med ett längre historiskt perspektiv, tillbaka till den europeiska kulturens vagga. Få inlägg behandlar dock utvecklingen sedan det hela tog fart på 1990-talet fram till idag. Ett exempel på det senare är dock Stefan de Vylders inlägg på SvD Debatt där han drar slutsatser från den svenska krisen i början av 1990-talet med betoning på den flytande växelkursens betydelse. Jag vill återkomma till detta inlägg men först ta upp den europeiska utvecklingen sedan 1990. Då inleddes en ny epok i världsekonomin med snabb teknisk förändring och nya globala villkor. Det satte olika delar av Europa i rörelse, alla med god ekonomisk tillväxt framemot 2010 men med olika utgångspunkter och innehåll. En översikt kan ge viktiga perspektiv på läget i Grekland, i Spanien, i Sverge och i hela Europa.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Europa kan något förenklat delas in i tre zoner: Nordvästeuropa som sträcker sig från Storbritannien bort till Tyskland och upp till Skandinavien; Centraleuropa i ett bälte av tidigare socialistiska stater från Polen ned till Kroatien; Sydeuropa från Portugal till Grekland. De skiljer sig åt i flera avseenden.

#P IMM.

Nordvästeuropa är, som väl alla känner till, den ekonomiskt starka zonen. Den ställningen har man kunnat bevara och förstärka sedan 1990-talet i hög grad tack vare en omfattande förändring av ekonomierna med utgångspunkt i de nya villkoren för ekonomisk tillväxt. Produktionen har blivit mera kunskapsintensiv och tjänsteinriktad. Framför allt har IT-revolutionens nya möjligheter tagits tillvara. Det beror inte bara på bättre förutseende utan kanske framför allt på att traditoner och organisation i hela samhället gjort anpassningen lättare – hierarkiska strukturer har varit svaga medan direkt kommunikation mellan människor varit desto lättare. Det har gynnat användningen av IT på många sätt.

#P IMM.

Med en liten geografisk utvikning har forskning visat att IT-användningen gett det största bidraget till ekonomisk tillväxt i USA och Sverige. Båda länderna genomförde stora investeringar på IT-området redan under det förkättrade 1980-talet, framför allt inom storföretag, vilket sedan spridit kompetensen till de många nystartade företagen efter 1990. Till den starka ekonomin kom en överlag återhållsam ekonomisk politik som lett till stora sparandeöverskott, i synnerhet i Tyskland och Sverige, vilket i sin tur resulterat i kapitalexport genom både företagsinvesteringar och banklån utomlands.

#P IMM.

De nya staterna i Centraleuropa hade framför allt en förhållandevis billig arbetskraft som samtidigt hade god industriell vana, visserligen från industrier som skilde sig gentemot väst ifråga om organisation och teknik. De nya statsmakterna var ännu svaga men de öppnade sig för direktinvesteringar från företag i väst, särskilt från tyska företag inom olika delar av verkstadsindustrin. Kombinationen blev snabbt effektiv – överhuvudtaget räknar man med att den typen av investeringar hinner ge god avkastning inom loppet av tio år.

#P IMM.

Få har uppmärksammat att industriexporten från Centraleuropa sedan mitten av 1990-talet fram till 2010 ökade i samma takt som den kinesiska industriexporten. Kina är visserligen en något större ekonomi men Centraleuropa ligger närmre den västeuropeiska marknaden och hade från början ett utbud inriktat på europeiska köpare.

#P IMM.

Skräddarsydda kurser i ämnen som intresserar och engagerar både kropp och själ.

#P IMM.

I Sydeuropa drevs utvecklingen framför allt av investeringar i infrastrukturen – mest utpräglat i Spanien och Grekland. Tillväxten blev hög fram till 2008 med satsningar på motorvägar, höghastighetståg, stora bostadskomplex, moderniseringen av städer och dylikt i olika proportioner. I båda fallen var statsmakterna djupt involverade – något som är vanligt när det gäller infrastruktur – och finansieringen skedde till stor del genom lån i nordvästeuropeiska banker som hade välfyllda kassor. Kanske den spanska statsmakten i Madrid eggades av Kataloniens framgångar efter Barcelonas omvandling från industristad, stängd mot havet, till kulturell metropol i samband med de olympiska spelen 1992? De grekiska investeringarna tog på samma sätt ordentlig fart inför de olympiska spelen i Aten 2004 – den senare tidpunkten är troligen inte betydelselös för djupet i den grekiska krisen.

#P IMM.

Det är inte fel med investeringar i infrastruktur men det finns ett par stora Men. Det tar förhållandevis lång tid för dem att ge ordentlig avkastning, ofta över tjugo år, och under tiden bidrar de till en skuldbörda. Detta bör naturligtvis både beslutsfattare och finansiärer känna till. Dessutom förutsätter investeringarna att omgivningen anpassar sig i form av nya verksamheter som kan leda till ökade inkomster.

#P IMM.

Här kommer ett tredje stort Men in i bilden. Andra undersökningar har visat att anpassningen till de nya villkoren efter 1990 gick trögt i Sydeuropa. Traditionell standardiserad industriproduktion liksom hantverksmässig produktion levde kvar längre. Den var vidöppen för priskonkurrensen från öster – både europeisk och asiatisk.

#P IMM.

Återigen spelar tiden en roll. Den plötsliga (och alltför tidiga) störtdykningen på finansmarknaderna och i konjunkturen efter 2007 ställde både Spanien och Grekland i mycket svåra situationer. Kanske några år till av global expansion hade bidragit till en strukturomvandling – kanske inte. Vem vet? Men ökad förståelse för upprinnelsen till dagens kris och till situationen i Europa borde spela roll, både idag och i framtiden.

#P IMM.

Stefan de Vylders inlägg på Brännpunkt 9/7 sätter fingret på den svenska krisen på 1990-talet och på de erfarenheter som kan dras från den. Han framhåller mycket riktigt att den ekoonomiska politiken och budgetsaneringen fått alldeles för stort utrymme i dagens diskussioner – både hos oss och utomlands – för att förklara den positiva svenska utvecklingen efter krisen. Själv lägger han emellertid nästan hela förklaringen på den flytande växelkursen (i praktiken en svensk devalvering) med gynnsamma villkor för svensk export och underförstått att ett liknande recept skulle hjälpa Grekland.

#P IMM.

Det riskerar att bli en lika ytlig förklaring som budgetsaneringen. Det finns nämligen lika många misslyckade som lyckade devalveringar eller deprecieringar genom den moderna ekonomiska historien. Några av de misslyckade exemplen återfinns i Storbritannien och Sverige på 1970-talet, då devalveringar ledde till inhemska kostnadsökningar och nytt tryck på växelkursen med fortsatta devalveringar – i Storbritannien bröts denna utveckling för övrigt först med Margaret Thatchers något hårdhänta politik.

#P IMM.

Men varför lyckas eller misslyckas en devalvering (eller depreciering som en flytande växelkurs kan innebära)? Den nya växelkursen leder till lägre pris på landets exportvaror utomlands och högre pris på landets importvaror. För att detta ska få positiva, dynamiska effekter måste volymerna öka i både export och importkonkurrerande produktion inom landet. För att åstadkomma det, utan kostnadsökningar, måste i sin tur näringsliv och arbetsmarknad reagera på de nya signalerna genom ökad rörlighet. Om vi dessutom har en ekonomi som ligger i startgroparna för en sådan utveckling kan resultatet bli mycket positivt – det visar historiska analyser av exempelvis Sveriges väg ut ur 1930-talets kris. Det är också något av poängen med min karaktäristik av strukturen i nordvästra Europa, i hög grad inklusive Sverige, i inledningen av detta inlägg. Svensk ekonomi hade byggt upp en ny potential inför 1990-talet. Ekonomisk politik hade betydelse men var inte den grundläggande orsaken till framgången.

#P IMM.

Varför skulle Grekland, som genomfört alltför svaga strukturella förändringar i både näringsliv och institutioner under den expansiva perioden, visa sådan dynamik genom en Grexit – en åsikt som är vanlig bland Euroskeptiker. En positiv respons på Grexit skulle troligen kräva hårda ingrepp i den grekiska ekonomin, men svaret återstår att ges.

#P IMM.

Lennart Schön.

#P IMM.

professor i ekonomisk historia, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

