#D IMM.

#T IMM.

Lagstiftningen försvårar förhindrande av våld.

#P IMM.

Som läkare och psykiater i daglig klinisk verksamheten ser verkligheten annorlunda ut än den vetenskapliga beskrivning som ges av professor Anckarsäter. Den främsta frågan man bör ställa är vad samhället är berett att betala för att förebygga våld eller annan allvarlig brottslighet, dels ekonomiskt men framför allt genom ändring av lag och samhällsstruktur. Det skriver Susanne Flyborg, specialist i rättspsykiatri.

#P IMM.

Personligen har jag uttryckt oro om ett antal personers farlighet strax innan de begått brott, varav några numera välkända personer som Anna Lindhs mördare, Sabines mördare (flickan i Arvika som dödades samma dag som Lindh avled), och andra, som en man som senare försökte mörda sin fru, en man som anlade brand, en man som kom att misshandla och gjorde sig skyldig till skadegörelse med mera.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Samhällets regelverk utgör många sammanhängande hinder när läkaren väl gör en bedömning att någon ligger i riskzonen att begå ett våldsbrott eller allvarligt brott av annat slag. Vi har idag en lagstiftning som försvårar att agera för att förhindra våld och brott även när vi kan förutsäga det.

#P IMM.

Det har påtalats dels i den nationella psykiatriutredningen den så kallade Miltonutredningen i vilken jag deltog, i övrigt har jag också försökt föra fram problematiken på olika sätt till bla Socialstyrelsen, polisen och Kriminalvården/Frivården. Samhället saknar beredskap att behandla enskilda individer utefter deras specifika svårigheter och risker. Varje ansvarsområde är väl avgränsat. Riskpersoner kräver handläggningen mellan flera instanser för lyckat resultat. Psykiatrin anser oftast sitt område avgränsat till de klassiska psykiska sjukdomarna. Den som på grund oförmåga, kanske pga neuropsykiatrisk problematik, personlighetsproblematik eller hjärnskada, inte kan göra sig förstådd, är "någon annans bord", och så vidare.

#P IMM.

Andra instanser har sina avgränsningar och vem vill/kan hålla i helheten? Låt mig ge några exempel ur min verklighet.

#P IMM.

Den med klar psykisk sjukdom:.

#P IMM.

För den som frivilligt vill ta emot inneliggande vård är tvångsvårdlagen inte tillämpbar. Detta oberoende om han uppvisat ett oroande beteende med ev våld innan vårdtillfället, så länge inte polisen/ åklagare beslutat om anhållan/häktning. Han kan hindras att röra sig utanför avdelningen endast om två läkare bedömer honom vara akut fara för sig själv eller någon annan.

#P IMM.

Åklagarna ser ofta inte anledning till att besluta om frihetsberövande vid mindre våld då det inte är direkt livshotande. Det gör att upptrappande av våld hos en person med psykisk störning, trots klar trend mot allvarligare brott, ändå inte leder till adekvata åtgärder. Polisen lägger ner ärendet med motiveringen att patienten ändå har kontakt med psykiatrin. Avskrivning på den grunden görs ibland vare sig det är en person som vill ta emot erbjuden vård eller ej liksom om den vård som ges har effekt eller inte.

#P IMM.

Den med ännu icke diagnostiserad psykisk sjukdom:.

#P IMM.

Patienten söker vården för vissa symtom som kan vara misstanke om psykos eller annan sjukdom samt våldshandling. Anhöriga är mycket oroliga och vet inte hur de ska agera. Vårdcentralens kurator samtalar med frun om hennes oro för maken som hon annars har en god relation till. Uppgifterna som utgör en viktig beskrivning av mannens symtom lämnas inte vidare till mannens läkare på grund av kuratorns tystnadsplikt.

#P IMM.

Hustrun har också gjort en polisanmälan som dock lades ner då hon inte ville att mannen skulle sättas i fängelse. De minderåriga barnen är också hotade. Kvinnan är så rädd för sin egen och barnens säkerhet att hon inte vågar bo kvar hemma. Socialtjänsten informeras inte av polisen eller någon annan. Vården vill inte tvångsvårda den tidigare friska mannen utan hänvisar till polis. Arbetsgivaren erbjuder familjeterapi då mannen plötsligt oförklarligt blivit misstänksam mot hustrun. En distriktsläkare lyckas förstå allvaret och skriver ett tvångsvårdsintyg. Väl inlagd på vårdavdelning vill sköterskan först inte acceptera överläkarens ordination om extravak. Mannen försökter ta livet av hustrun inne på avdelningen och tar sedan direkt sitt eget liv. Från första vårdkontakten på vårdcentralen till mannen tog sitt liv förlöpte cirka 10 dagar. Chefläkaren ville i en händelseanalys även inkludera förloppet vid vårdcentralen men Socialstyrelsen önskade endast en kortare analys från mannens sista timmar i livet. Facktidning avböjde att återge fallbeskrivningen. Man hänvisade att det passade sig bättre på något seminarium, vilket betyder att den sammanhängande problematiken aldrig diskuterats. Polisens agerande JO anmäldes, men ingen kritik riktades mot dem.

#P IMM.

Den kränkte:.

#P IMM.

När något av mycket stort värde tas ifrån en människa leder det inte sällan till våldshandling. Inte sällan är det samhällets agerande som triggar till den typen av våld genom att fatta beslut utan grundlig utredning och utan motivering, så den enskilde känner sig maktlös och inte finner annan utväg för sin frustration.

#P IMM.

Någon som upprepat blir offer för brott och trakasserier utan att få fungeranden samhällsskydd. Den som far illa på grun av oförmåga att ta tillvara sina intressen och rättigheter, som under lång tid lever på en ovärdig nivå eller har svårt att göra sig förstådd, exvis personer med neuropsykiatriska diagnoser finns risk att de till slut exploderar.

#P IMM.

Det kan vara den av olika orsaker, som missbruk, psykisk sjukdom, begåvningshandikapp, dysfunktionelle personen som har något för honom mycket värdefullt som tex en träbåt som han själv gjort som barn, en pokal han vunnit i en tävling, något som påminner om den tid lyckliga tiden i livet.

#P IMM.

När detta föremål, som ingen annan kan förstå värdet av, tas ifrån honom, kastas, genom samhällets beslut om till exempel vräkning eller sanering kan det utlösa, för omgivningen, obegripligt våld.

#P IMM.

På samma sätt fungerar ofta våld vid separationer, med upplevelse att familjen "togs ifrån" vederböranden .

#P IMM.

Den som är dömd och avtjänar påföljd som skyddstillsyn:.

#P IMM.

När personen misstänks för nytt brott under pågående utdömd skyddstillsyn påverkar det inte frivårdens insatser, även vid allvarliga händelser som eldning eller hot om våld. Så länge en person inte är dömd anses han oskyldig och den ökade risk för nya allvarliga brott tar man ingen hänsyn till. Man kan skriva in tex nykterhet i villkoren för skyddstillsynen men inte att personen inte ska begå nya brott! Det utgör därmed inte villkorsbrott och inte orsak till åtgärder som undanröjande av "straffrabatten" skyddstillsyn med istället överförande till fängelse för det brott han avtjänar sin påföljd.

#P IMM.

Den ständige problempersonen:.

#P IMM.

Han som samhället inte orkar begränsa. Han eldar i trapphuset, drar kniv, hotar verbalt om och om igen, men det leder inte till åtal eller kort frihetsberövande. När det upprepar sig och polis tillkallas har de gett upp. De ber honom gå runt hörnet, ur deras åsyn. Rapport skrivs inte. Han är ju välkänd.

#P IMM.

Allmänpsykiatrin ser oftast inte som sin uppgift att arbeta för att förhindra våld. En enhetschef på Socialstyrelsen har uttryckt sig enig i att det inte tillhör psykiatrins uppgift, inte ens när någon är dömd till föreskrifter om psykiatrisk kontakt.

#P IMM.

En riskbedömning är alltid en färskvara. Om psykiatrin kan förstå och larma när risken bedöms som akut hög, var ska vi vända oss då?.

#P IMM.

Senast jag larmade var mannen dömd till skyddstillsyn med föreskrifter om psykiatrisk öppenvårdskontakt. En klinisk bedömning liksom en strukturerad riskbedömning talade för hög risk för våld mot en namngiven person. Frivården var ointresserad, vården hänvisade till polisen som också var ointresserade. Namngivna tilltänkta offret kunde sättas i säkerhet. Inom en vecka räknat från bedömningen gjorde mannen sig skyldig till skadegörelse och obevittnad misshandel. Åklagaren konsumerade, dvs strök, misshandeln där ord ändå stod mot ord, i åtalet som rörde flera punkter. Detta för att minska risken för nytt våld mot den misshandlade. Vid försök att nå den psykiatriska ansvariga läkaren erbjöds telefontid 6 veckor senare, efter våldshandlingen. Våldsincidenten ledde inte till någon intensifiering av kontakt eller annan strategi i vården. Dock till fler våldsincidenter.

#P IMM.

Vill samhället minska risken för våld måste det uttryckas klart och med de medel som krävs.

#P IMM.

SUSANNE FLYBORG.

#P IMM.

specialist i allmänpsykiatri och rättspsykiatri, sakkunnigläkare i Förvaltningsdomstolen.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

