#D IMM.

#T IMM.

Valutaunionen bäddar för bråk.

#P IMM.

Ju längre tiden går utan att Grekland och ett par andra länder får till stånd en skuldavskrivning och ett utträde ur EMU, desto högre blir kostnaderna. Det vi har sett hittills av otäck nationalism är bara början, skriver nationalekonomen Stefan de Vylder.

#P IMM.

Det var en gång ett antal goda vänner som bildade en klubb med gemensamma regler för privatekonomin. Ingen tilläts – i teorin – skuldsätta sig utöver vad stadgarna tillät. Och ingen skulle få lämna klubben. Både rika och fattiga vänner fick vara med, men i kraft av höginkomsttagarnas goda ekonomi ansågs alla vara kreditvärdiga. De sömniga bankerna trodde länge att i en så fin klubb kunde ingen gå i konkurs. Några av vännerna utnyttjade detta faktum till att låna billigt och leva över sina tillgångar.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Åren går, och klubben välkomnar många nya i föreningen. Efter tio år har man hela sjutton medlemmar. Men nu har samarbetet börjat gnissla. En av vännerna har blivit mångmiljonär, en annan högavlönad läkare. Några arbetar som lärare. I klubben finns också en slarver som aldrig kan hålla ordning på sin privatekonomi samt ett par byggnadsarbetare som en finanskris gjort arbetslösa.

#P IMM.

Först nu börjar bankerna dra öronen åt sig. Kanske är det så illa att några i klubben inte bara har dålig likviditet utan rentav är insolventa, det vill säga saknar möjlighet att ens på sikt betala sina skulder? Även höginkomsttagarna börjar oroa sig. Vänskapen gnisslar. För att skjuta krisen framför sig ger klubben stödlån till de fattigare vännerna. Till hög ränta.

#P IMM.

De rika medlemmarna – som bara några år tidigare hade hyllat de fattiga vännernas växande välstånd – börjar nu mobba de utblottade. "Ni har levt över era tillgångar", ropar de i kör. "Latmaskar!" För att fortsätta att låna ut pengar till hög ränta kräver klubbstyrelsen att de som har det kärvt ska skära ned sina inkomster med 30 procent. "Men då blir ju skulderna ännu svårare att betala", kvider de stackars låginkomsttagarna. "Det är ert problem", svarar de rika. En av dem börjar dock undra om det verkligen är klubben som ska stå för notan när den som blivit arbetslös ställer in betalningarna. Måste inte de banker som lånat ut på lösa boliner vara med och betala?.

#P IMM.

Men nej, säger styrelsemajoriteten. En skuldnedskrivning skulle oroa marknaderna. Det viktiga är att bankerna får igen sina pengar. En bättre lösning är att sätta de fattiga under förmyndarskap. Sådana klubbar finns väl inte, invänder kanske någon.

#P IMM.

Men tyvärr finns det en liknande klubb: EMU. En klubb med fel medlemmar och en inkompetent styrelse. Att skapa en valutaunion med länder med helt skilda förutsättningar och utveckling, men med en gemensam ränta och valuta, är inte bra för vänskapen. Det vi har sett hittills av smutskastning och otäck nationalism är bara början. EMU bäddar för bråk.

#P IMM.

Trots att Sverige står utanför EMU tillhör Anders Borg de värsta mobbarna. Grekerna tjänar för mycket och arbetar för lite, är hans ständiga budskap. Till de stackars grekerna har han dock ett tröstens ord "Sverige var tyngt av kris på 90-talet... Men det gick mycket snabbare att återhämta sig än väntat" (DN midsommarafton 2011).

#P IMM.

Det finns dock en avgörande skillnad. Sverige kunde, efter år av högre inflation än i omvärlden, lämna den fasta växelkursen och låta vår valuta flyta, det vill säga sjunka. Om vi hade bevarat en fast och övervärderad kronkurs hade krisen utvecklats till en katastrof.

#P IMM.

Idag ser vi samma problem i EMU:s krisländer. De 17 medlemmarna uppvisar stora och växande skillnader i produktivitet och kostnadsläge. Ett tiotal saknar internationell konkurrenskraft, vilket inte minst beror på att euron, till följd av Tysklands låga inflation och exportframgångar, blivit kraftigt övervärderad för de svagare ekonomierna.

#P IMM.

För att stärka sin konkurrenskraft tvingas krisländerna i dag genomföra en drastisk sänkning av kostnader och löner. Så länge de är inlåsta i samma valutaunion som Tyskland återstår endast en kapplöpning nedåt: en obönhörlig försämring av löner och välfärd. Den kombination av nya lån och deflationspolitik som i dag ordineras gör att ländernas insolvens förvärras ytterligare. Skuldbördan blir tyngre och tyngre.

#P IMM.

En deflationspolitik har också en annan hake: effekterna på realräntan. I en valutaunion är den nominella räntan gemensam. Realräntan, det vill säga skillnaden mellan den nominella räntan och inflationen, varierar däremot i enlighet med varje lands inflation. Om krisländerna lyckas föra en deflationspolitik som sänker löner och priser blir realräntan skyhög, med förödande konsekvenser för investeringar, sysselsättning och skatteintäkter.

#P IMM.

En kollaps för EMU – till exempel sedan Tyskland tröttnat på att finansiera en växande skara länders underskott – skulle vara förenad med höga kostnader. Den dag finansmarknaderna tror att EMU håller på att spricka riskerar vi en lång period av finansiell oro och ytterligare kapitalflykt från euro-zonens svagaste ekonomier. Ett hotfullt scenario. Men ju längre tiden går utan att Grekland och ett par andra länder får till stånd en skuldavskrivning och ett utträde ur valutaunionen, desto högre kommer kostnaderna att bli.

#P IMM.

STEFAN DE VYLDER.

#P IMM.

nationalekonom.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

