#D IMM.

#T IMM.

Tala med stolthet om Sveriges insats.

#P IMM.

Sverige har de senaste tio åren framgångsrikt tagit emot nästan tio gånger så många flyktingar per capita som övriga EU. För att till stora delar lösa migrantkrisen krävs inte mer än att resten av Europa följer vårt exempel. För att kunna bidra till att det sker måste Sverige sluta beklaga sig och börja tala med stolthet om sin insats, skriver forskaren Joakim Ruist.

#P IMM.

Flyktinginvandringen har varit en kostnad, men inte högre än att det fortfarande går väldigt bra för Sverige.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Rapporteringen om migrantkrisen innehåller många höga siffror: 620 000 sökte asyl i EU förra året. 190 000 fick bifall. Sannolikt flera hundra tusen kom den farliga vägen över Medelhavet (övriga kom andra vägar som inte nödvändigtvis är mindre farliga). Flera tusen drunknade. Men en ännu större siffra som är värd att belysa är följande: Ifall resten av EU hade haft lika stor asylinvandring per capita som Sverige förra året, skulle unionens totala flyktinginvandring ha varit cirka två miljoner människor. Det är tio gånger så många som den faktiska siffran 190 000. Nu var förra årets flyktinginvandring i Sverige extremt hög, men tittar vi på föregående tio år skulle EU ha haft en flyktinginvandring på cirka sex miljoner i stället för faktiska 740 000 om det hade matchat Sveriges siffror per capita. Med andra ord: Om hela EU hade agerat som Sverige hade det med all sannolikhet aldrig uppstått någon migrantkris av några proportioner i närheten av de vi ser i dag.

#P IMM.

**Det är onekligen **en stor och generös insats Sverige har gjort dessa tio år. Invandringen av flyktingar och deras anhöriga har sammantaget varit större än Uppsalas befolkning. Det har inneburit betydande kostnader för Sverige. Bostadsbristen har förvärrats, skatteintäkter per capita har minskat, socialbidragsutgifter har ökat. Flyktingars prestationer på arbetsmarknaden är dyster läsning och lär så förbli. Men detta betyder inte nödvändigtvis att flyktinginvandringen och/eller integrationspolitiken på något sätt är misslyckanden. Lågutbildade människor som är nya inför språket och kulturen, och dessutom traumatiserade av krig, kommer aldrig att kunna prestera i närheten av inföddas nivåer på arbetsmarknaden. Det är en helt orimlig förväntan.

#P IMM.

Flyktinginvandringen har varit en kostnad, men den kostnaden har inte varit högre än att det fortfarande går väldigt bra för Sverige. Vi har fortfarande en av Europas starkaste ekonomier. I forskning som jag redovisade tidigare i år beräknade jag att nettokostnaden i år för Sveriges offentliga sektor för alla flyktingar vi någonsin tagit emot kommer att vara strax över 1 procent av BNP. Räknar vi bara de senaste tio årens flyktingar blir siffran lägre. Västvärldens överlägset högsta flyktinginvandring kostar alltså en årlig summa som är jämförbar med vår andra stora internationella humanitära insats: det internationella biståndet. Definitivt en ansenlig och generös summa, men likväl en summa som landet uppenbarligen har råd att bära. Inte heller har relationerna mellan infödda och invandrare försämrats i någon tydlig grad av denna höga flyktinginvandring. Vissa mått indikerar en försämring, andra ingen alls. Vi är långt ifrån 1990-talets protestdemonstrationer.

#P IMM.

Härom veckan sjönk ännu en migrantbåt i Medelhavet, med följden att omkring 200 människor miste livet. Som vanligt utnyttjar regeringschefer, EU-kommissionärer och Europaparlamentariker tillfället till att tala om behovet av förändring av EU:s flyktingpolitik. Från svensk sida är det som vanligt ganska tyst. Det är beklagligt, för det är Sverige som har den största moraliska auktoriteten att tala.

#P IMM.

**Flyktingkrisen är en **av Europas och världens största utmaningar i dag, och Sverige har visat att en radikalt mycket högre flyktinginvandring än de flesta andra länders är ekonomiskt och socialt möjlig. Det skulle kunna vara något av det viktigaste landet någonsin gjort på den globala arenan. Skulle kunna – om vi vågade börja vara stolta över det, erkände att det faktiskt har fungerat, och uppmanade andra att börja göra lika mycket. Sverige är för litet för att kunna vara internationellt betydelsefullt på något annat sätt än som positivt exempel på vad som är möjligt. Detta har vi förstått utmärkt väl i exempelvis klimatfrågan. Där gör vi gärna lite mer än andra för att visa att det är möjligt och därmed få auktoriteten att kunna uppmana andra att följa efter. Inte för att vi ska få göra mindre igen, utan för att vi vet att alla behöver göra mer. I flyktingfrågan skulle vi kunna göra samma sak, men där abdikerar vi. Där uppmanar vi i stället resten av EU att dela på den påstått givna bördan, så att vi ska kunna göra mindre. Vi avstår därmed från möjligheten att verkligen uppnå storverk, genom att med vårt positiva exempel inspirera Europa som helhet till att göra mer. Att en jämnare delad börda av oförändrad total storlek inte kommer att få en enda människa mindre att drunkna i Medelhavet är ett enkelt faktum som alltför ofta ignoreras.

#P IMM.

**Om man lyssnar till **de negativa tongångarna i den europeiska flyktingdebatten kan det förvisso verka närmast utopiskt att tro att det skulle gå att få Europa till att ta emot särskilt många fler flyktingar än det redan gör. Men debatten blir också så ensidigt negativ som den är när de som med auktoritet skulle kunna säga något positivt, såsom att en radikalt höjd flyktinginvandring inte alls ruinerar ett samhälle, väljer att hålla tyst. Om Sverige i stället talade och lyckades påverka hela Europa i riktning mot att ta ett större moraliskt ansvar, då men inte förr vore vi faktiskt en moralisk stormakt.

#P IMM.

Joakim Ruist.

#P IMM.

nationalekonom och migrationsforskare.

#P IMM.

Göteborgs universitet.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

