#D IMM.

#T IMM.

Iranavtalet kan öka instabiliteten.

#P IMM.

Sedan avtalet om Irans kärnprogram rotts i hamn kommer lättnader i sanktionerna att stärka regimen i Iran. Risken är stor för ökat förtryck i landet och ökad instabilitet i regionen. Därför bör väst gå in för en demokratifrämjande Iranpolitik, skriver statsvetaren Idris Ahmedi.

#P IMM.

Det handlar om att systematiskt och kontinuerligt kartlägga och fördöma teokratins kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att explicit ta ställning för rättsstat och demokrati i Iran.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Avtalet om Irans kärnprogram utgör inte en permanent lösning av en av vår tids största säkerhetspolitiska problem. När det väl löper ut står vägen öppen för islamiska republiken att anskaffa kärnvapen. Det riskerar också leda till ökad instabilitet och konflikt i Mellanöstern inom de närmaste 10–15 åren.

#P IMM.

Därför bör väsvärlden på allvar överväga en politik som ytterst syftar till att demokratisera Iran. Ett demokratiskt Iran förtrycker inte de egna medborgarna och kan bli en konstruktiv aktör i det internationella samfundet. En sådan politik framstår än mer påkallad i ljuset av avtalets bekymmersamma konsekvenser.

#P IMM.

Sanktionslättnader kommer att stärka regimen i Iran. Utöver tillgång till 100 miljarder dollar i frysta tillgångar kommer oljeexport och övrig handel med omvärlden att stärka den iranska statskassan avsevärt.

#P IMM.

Optimistiska bedömare antar att iranska befolkningen kommer att gynnas av den utvecklingen. Pessimisterna befarar att regimen kommer att använda medlen i militära syften och sätta in större resurser i krigets Syrien för att hålla i gång Assads krigsmaskin och ytterligare stärka libanesiska Hizbollah och liknande grupper i Mellanöstern. Det ökar risken för fler konflikter som det nu pågående kriget i Yemen. Mer instabilitet, en förvärring av det brutala kriget i Syrien – då andra stater kommer att kontra Irans ansträngningar – samt ökade flyktingströmmar befaras bli följden därav. Dessvärre förefaller pessimisterna ha rätt.

#P IMM.

Redan i april* gav högste ledaren Ali Khamenei order om en ökning av försvarsbudgeten från 14 till 17 miljarder dollar. Till skillnad från andra länders krigsmakt är de väpnade styrkorna i Iran sedan revolutionen 1979 uppdelade i en reguljär armé och de islamiska revolutionsgardisterna. De slår ner på minsta tillstymmelse till intern opposition och har till uppgift att sprida den islamiska revolutionen genom skapandet av ställföreträdare som kan utföra terrorattentat. Men också att genom hemliga operationer destabilisera andra länder. Regimen premierar revolutionsgardisterna på bekostnad av armén. Exempelvis tilldelades gardisterna 7 miljarder dollar av årets försvarsbudget medan armén erhöll 2 miljarder. Enligt avtalet kommer det konventionella vapenembargot mot Iran att hävas om fem år. Det riskerar i sin tur leda till ytterligare kapprustning i regionen.

#P IMM.

Skräddarsydda kurser i ämnen som intresserar och engagerar både kropp och själ.

#P IMM.

Förtrycket inne i landet kan väntas öka i avtalets kölvatten. Strax efter det att Iran undertecknade det FN-stödda fredsavtalet med Irak i augusti 1988 massavrättade regimen 2000 politiska fångar enligt Amnestys uppskattning. Efter det att den "moderate" Hassan Rouhani valdes till president 2013 och inledde direkta förhandlingar med USA har avrättningarna i Iran ökat markant enligt människorättsorganisationer. Irankännare anser att regimen i avskräckande syfte ökar förtrycket och avrättningarna varje gång den gör eftergifter internationellt. Budskapet till iranska befolkningen är att inte förvänta sig öppning och frihet.

#P IMM.

Det handlar med andra ord inte om att Rouhani är bättre eller sämre än sina föregångare. Iranska regimen är långt mer homogen än den låter påskina. Inom forskningen har teokratin i Iran beskrivits i termer av valbaserad diktatur ("electoral authoritarianism"); det vill säga en regim som organiserar val utan demokrati.

#P IMM.

Makten är ytterst koncentrerad i händerna på en person, högste ledaren Khamenei. Inrikespolitik i den mening som avses i demokratier – där politiska partier genom yttrande-, tryck- och mötesfrihet samt fria och rättvisa val kan göra skillnad – existerar därför inte i Iran. Fraktionspolitiken i Iran har kommit att förväxlas med inrikespolitik. Och detta är anledningen till att de medborgare som deltar i dessa skenval såväl en intresserad omvärld hyser falska förhoppningar till "reformvänliga" krafters förmåga till att åstadkomma förändring. Den valbaserade diktaturen kan överleva tack vare detta och paradoxalt nog mer effektivt förhindra förändring.

#P IMM.

En samlad västerländsk politik bör ha denna realistiska bedömning av det politiska systemet som sin utgångspunkt. Krafter som verkar för demokrati i Iran bör stärkas. Oro för beblandning i landets interna angelägenheter kan inte anföras som giltigt argument då sanktionerna, som även drabbat civilbefolkningen hårt, är att betrakta som intervention.

#P IMM.

Nu när avtalet rotts i hamn och krigshotet inte kan användas som skrämseltaktik av såväl motståndare som företrädare för iranska regimen kan och bör en parallell demokratifrämjande Iranpolitik föras. Det handlar om att systematiskt och kontinuerligt kartlägga och fördöma teokratins kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att explicit ta ställning för rättsstat och demokrati i Iran. Den politiken ligger i Sveriges liksom övriga västvärldens långsiktiga intressen.

#P IMM.

Idris Ahmedi.

#P IMM.

lektor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

