#D IMM.

#T IMM.

Sätt en tidsgräns för utgivarens ansvar.

#P IMM.

Synen på hur länge ansvaret faller på ansvarig utgivare vid webbpubliceringar skiljer sig åt mellan länder. Sverige har landat i ett vidsträckt ansvar, som inte är rimligt. Det skriver Niclas Malmberg (MP), ledamot i Mediegrundlagskommittén som lämnar sitt betänkade till regeringen idag.

#P IMM.

Idag lämnar Mediegrundlagskommittén in sitt betänkande till regeringen. Mediegrundlagskommittén är en parlamentariskt sammansatt utredning som har haft i uppdrag att utreda vissa frågor på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området. Däribland att analysera om skyddet för den personliga integriteten i databaser med utgivningsbevis är tillräckligt, om Sverige bör delta i internationellt rättsligt samarbete på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området och om det finns behov av en undantagsbestämmelse i grundlagarna vad gäller produktinformation.

#P IMM.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

#P IMM.

Kommittén har också haft i uppdrag att analysera villkoren för ansvariga utgivare vad gäller publicering på tidningars webbsidor. Detta med anledning av det beslut som Högsta domstolen fattade 2013, där man förklarade att DN:s förre chefredaktör Gunilla Herlitz var ansvarig för en artikel som publicerats i tidningen flera år innan hon tillträdde. Beslutet innebar att Sverige konstaterades ha den fullständigt orimliga ordningen att den som idag är ansvarig utgivare för en tidning kan hållas ansvarig för samtliga texter som finns sökbara på tidningens webbsida, oavsett när de ursprungligen publicerats.

#P IMM.

Bakgrunden till Högsta domstolens utlåtande var att Sveriges tryckfrihetsförordning behandlar tidningars databaser som en helhet, där allt material som finns tillgängligt på databasen en dag betraktas som om det vore publicerat på nytt denna dag. Till skillnad mot en publicering i en papperstidning – där det är den som var ansvarig utgivare vid publiceringstillfället som hålls ansvarig för texten – är det därför den som är ansvarig utgivare när en klagan väcks som hålls ansvarig, och inte den som har fattat det faktiska beslutet att publicera texten. I praktiken innebär det en form av arvsynd. Den som är ansvarig utgivare idag får ta ansvar för sina företrädares eventuella brott mot yttrandefrihetsgrundlagen.

#P IMM.

Även om kommittémajoritetens förslag begränsar denna arvsynd från oändlig tid till ett år, genom att införa en möjlighet att friskriva den som är ansvarig utgivare idag från ansvar för material äldre än ett år, kvarstår den högst orimliga situationen att ansvaret för äldre material inte ligger hos den som fattat publiceringsbeslutet utan hos den som är ansvarig utgivare när en process inleds. Mot detta har jag reserverat mig till förmån för ett alternativt förslag.

#P IMM.

Kommittémajoriteten framhåller att begränsningen till ett års arvsynd gör situationen mer rimlig för en nytillträdd ansvarig utgivare. Men att det blir mer rimligt än dagens fullständigt orimliga lagstiftning innebär inte att frågan löses. Även med den förändring kommittémajoriteten föreslår är det i praktiken ogörligt för en ansvarig utgivare att vid tillträdet genast uppdatera sig på allt material som publicerats det senaste året och som fortfarande tillhandahålls på databasen. Därtill är de textmassor som publiceras av en dagstidning under ett år alldeles för stora. Kommittémajoritetens förslag rimmar också illa med den tryck- och yttrandefrihetsrättsliga grundprincipen om utgivarens ensamansvar, och att denna ska kunna ha kontroll över de publiceringsbeslut hen ansvarar för.

#P IMM.

De flesta länder som kommittén har låtit göra jämförelser med har istället ordningen att preskriptionstiden räknas från publiceringsdagen, istället för att betrakta allt material på databasen som nypublicerat varje ny dag. Det vore önskvärt att införa samma modell i Sverige, det vill säga att den som var ansvarig utgivare vid utgivningstillfället ansvarar för innehållet till dess att preskriptionstiden löpt ut. För papperstidningar är preskriptionstiden ett halvår.

#P IMM.

En skillnad mellan publicering i en papperstidning och webbpublicering är att den senare i större utsträckning finns allmänt tillgänglig också långt efter publiceringen. För att texter som bryter mot yttrandefriheten, så som exempelvis hets mot folkgrupp, inte ska kunna ligga kvar efter att preskriptionstiden löpt ut föreslår jag att om en anmälan mot en text inkommer ges den som då är ansvarig utgivare en möjlighet att plocka bort texten från databasen. Om hen inte då gör det betraktas det som ett nytt publiceringsbeslut.

#P IMM.

Regeringen har nu att arbeta vidare med frågeställningen för att kunna lägga en proposition till riksdagen. Min förhoppning är att regeringen tar fasta på de många goda förslag som mediegrundlagskommittén presenterar i sitt betänkande, men i frågan om synen på webbpublicering och preskriptionstid för ansvarig utgivare istället går vidare med det alternativa förslag som här presenterats.

#P IMM.

Niclas Malmberg.

#P IMM.

riksdagsledamot (MP) och ledamot i Mediegrundlagskommittén.

#P IMM.

Redaktör: Carina Stensson, Biträdande redaktör: Björn Jorner, Mejl: debatt@svd.se, Telefonnummer: 08-135149, Twitter: @SvDDebatt, Facebook: SvD Debatt.

